Sweat Baby Sweat är en tidig produktion från 2011. Här ser vi en ny version sponsrad av det svenska dansnätet. Varför det blev just denna föreställning meddelar inte programmet.
Det finns anledning att fråga sig eftersom detta är ganska speciellt. Det kan diskuteras om det överhuvudtaget är dans. Man skulle kunna kalla det en performance. Det gränsar till akrobatik och nycirkus.
Inledningsvis blir jag fångad av det långsamma, fysiskt tunga och kraftfulla samspelet. En man och en kvinna möts, eller dras mot varandra. Till synes oundvikligt och oemotståndligt. De har bara ögon för varandra och kropparna är bokstavligen klistrade vid varandra under långa, utdragna sekvenser.
Musiken är diskret och stillastående och matchar kropparnas spel. Ibland vilar vi i en laddad tystnad.
Det finns något bisarrt över alltihop. Jag tror inte komiken är avsiktlig, men även vardagstillvaron har ju sina absurditeter, och här möter vi den fysiska kärleken eller attraktionen dragen till sin spets. Det blir en grotesk i klassisk bemärkelse = överdriven eller förvriden gest som speglar det verkliga.
Men tidsfaktorn gör sig påmind efterhand. Det händer nämligen inte så mycket… Jo efter en halvtimme bryter de ett tabu inom dans och börjar kyssas. Fast ändå inte. Det är snarare som att de trycker munnarna mot varandra på samma krampaktiga sätt som andra kroppsdelar klamrar sig fast vid varandra.
Är det lidelse, eller vanmakt? Sinnligt eller erotiskt blir det i vilket fall aldrig. Det skulle kunna ses som en stilisering av ett mycket långsamt, utdraget samlag. Men mer svettigt än lustfyllt.