Att mötas i vänskap och samhörighet

"Meeting you", Sagateatern i Linköping

Dansduo. Ori Flamin och Helena Franzén utforskar varandra i en lång och intensiv kroppslig kommunikation.

Dansduo. Ori Flamin och Helena Franzén utforskar varandra i en lång och intensiv kroppslig kommunikation.

Foto: Hakan Jelk

Danrecension2016-09-30 09:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En duett av och med Helena Franzén och Ori Flomin.

Musik: Jukka Rintamäki

KariL, Dansnät Sverige

Så har nog dansen uppstått i kulturernas gryning: En människa ser en annan människa, vill hävda sig och mäta sig. Vill visa sig, synas och få ett gensvar. Mötet blir en lek, en lust, en kamp, en väg till något mer. Något tredje som är en konst den ensamma människan bara kunnat uppleva i sina drömmar ...

En av landets viktigaste koreografer, Helena Franzén, dansar här själv ett möte med den israeliske koreografen och dansaren Ori Flomin. De har samarbetat återkommande sedan 90-talet. Projektet ”Meeting you” har pågått sedan 2012. Premiären var i november 2015 i Sörmland.

Föreställningen förmedlar och bekänner att detta har varit en lång process; ett arbete som inneburit ett djupgående undersökande och en förutsättningslös attityd. Ett slags grundforskning inom dans.

”Meeting you” är på ett sätt enkel och självklar. Samtidigt kräver den mycket av sina utövare. Det är professionell danskonst på hög nivå.

Temat är samhörighet. Men inte bara i dialog, utan i alla riktningar, som konstnärligt uttryck bearbetar den gränser och bryter väg.

I olika sekvenser kan vi urskilja olika stadier av rörelse.

Växlande mellan två individers parallella spår och en duett som går från ögonkast på distans till tät, utlämnande närhet.

Koreografin är avskalad och mer fysiskt tung än estetiskt sofistikerad: Springande, gående, krypande, liggande stilla. Kämpande, hävande, stöttande och bärande.

Scenografi saknas. Scenen är kal, gråsvart. Ljuset ofta kallt och skarpt men det kommunicerar väl genom dansens växlingar; omfamnar eller utpekar.

Musiken har sin egen kommunikation och tjänar sällan dansen. Tunga elektriska ljud är som direkta signaler. Även ljudspråket är fysiskt konkret och kraftfullt. Det finns avsnitt utan musik då andhämtning och rörelseljud skapar en stark närvaro av kroppar.