En klubbspelning i stadigt, stilla regn är inte det lättaste. Nonono gjorde sitt bästa och med tanke på vädret och konkurrensen med Laleh fick de till ett skönt dansgolv. Lätt jetlaggade efter resan hem till Sverige från USA, där de har repeterat ett par månader fångade de publikens intresse hela vägen till allsång.
Stina Wäpplings röst är snygg. Hon också. Hela stilen, från backdrop till trumpinnarna som kastas ut i publiken, känns väl genomtänkt och de hinner få med alla sina välkända låtar; "Like the wind", "Pumpin blood" och "Hungry eyes".
Sedan tar det abrupt slut, alldeles för tidigt.