Fredag
Jag förstår varför Folkert Koopmans låter Kings of Leon avsluta fredagen. Det råder ingen tvekan om att de är fredagens tyngsta bokning, trots Håkan Hellströms inhopp hos Veronica Maggio. De levererar pigg, skön rock – lika kall som sommarnatten vi befinner oss i.
Bara ett fantastiskt liveband är så tight, ösigt och stundtals bättre än studioversionerna av låtarna. Scenshowen var den snyggaste jag har sett hittills på festivalen, både med ljus och rörliga bilder, allt skräddarsytt och noggrant komponerat. Tempot ökade när mörkret föll och de största hitsen kom först när folk hade tröttnat på att lira luftgitarr till alla vackra slingor. Det har varit lite skramligt ljud på Panorama, men det led inte de här kungarna av. "Wait for me" är vacker. Skickliga musiker som de här Nashville-männen Followill har aldrig några problem att få followers.
Tyvärr faller de lite på fenomenet jag förknippar med västkustsrock. Det är bra och låter snyggt, men blir lite enformigt och bandet tappar personlighet. Ingen crowdsurfing a la Howlin´Pelle där inte. Mellansnack slösas det inte heller med, även om vi får veta att de inte visste vad de kunde vänta sig av publiken efter den här dagen. De fick en nästan lika stor, om än inte lika engagerad skara som Iron Maiden och i princip alla stannade tills sista tonen klingade ut, trots att det regnade under den sista halvtimmen. Och de blev belönade.