Redan när den första tonen lämnar DJ-båset börjar festen. Hur ska man beskriva det här? Konserter som M.I.A:s måste vara själva syftet med festivaler; plötsligt kommer något nytt, färgsprakande och vansinnigt dansant och alla snubbar med gitarr bleknar bort i ljuset av M.I.A:s psykedeliska backdrops och lysande karisma. Fyra dansare skakar sig svettiga, tjejer tas upp på scenen och till och med säkerhetsvakterna dansar. Magi.
Men om det börjar som en solklar femma sjunker tempot och dynamiken tyvärr under andra halvan av konserten. Musiken får liksom stå tillbaka när det blir för mycket logistik kring scenshowen. Men om M.I.A blir ledsen över den uteblivna femman kan jag trösta med att fyran är otroligt stark och att resterande Bråvalla- line up får kämpa rejält för att toppa detta.