Torsdag
Efter ungefär en halvtimme drar beatet till ”Vart jag mig i världen vänder” i gång och då vaknar de tiotusentals i publiken och förvandlar marken framför Luna till ett hoppande allsångshav.
Fram till dess har den Norrköpingska Björnstammen kämpat på bra med sin djupt sympatiska electroprogg. Det är strumplästdans, kortbyxa och blomtajts, instrumentbyten, fågelkvitter och målade rävar. De vet hur man skriver fina texter till slagfärdiga melodier, men den charmiga musikaliska tafattheten håller inte i hur många låtar som helst. Då är det tur att det finns ett par superhits att luta sig mot. I avslutande ”Svalkar vinden” är det allsångschock igen.