Metal
Panorama, Bråvalla
Torsdag 25/6
Muller. På avstånd och på ytan är det enkelt att beskriva Lamb of Gods musik som det. Men det tar inte särskilt lång tid av inledande "Desolation" innan ett fullständigt golvande groove träder fram ur deras metal. En stor orsak är så klart trummisen Chris Adler och basisten John Campbell, men framförallt utgör Lamb of God en imponerande helhet av tighthet. Sedan börjar de också bli något av vetaraner, med sin åttonde skiva på gång och ett ständigt turnerande.
Efter en stenhård inledning drar de ned tempot med "Walk with me in hell" som är fullständigt hypnotisk i sitt långsamma mörker. Annars håller sig bandet genomgående till samma formel med rejält och kompromisslöst manglande. Och att döma av de nya låtarna lär de inte få särskilt mycket kritik för att de utvecklats för mycket.
En bit in i spelningen kommer en viss känsla av pliktskyldighet över spelningen. Sångaren Randy Blythe gör sitt jobb med att elda på publiken, men i övrigt verkar inte bandet så engagerade. Det kanske är att begära mycket av ett världsband att vara superladdade varje kväll, och en kall junikväll på Östgötaslätten kanske inte är det mest spännande de stöter på. Men ändå. I "Omerta" spelar det dock inte någon roll – låten är så stark att den är mer eller mindre självgående.
Till extranumren vaknar Lamb of God till något, och det blir en riktigt bra avslutning. I och för sig är det svårt att misslyckas med låtar som "Laid to Rest" , "Redneck" och "Black Label". Den mittersta får igång ett bra röj i den något glesa publiken, och blev en av de största höjdpunkterna under Bråvallas metal-torsdag.