Helene Tursten: Sandgrav
Strömstad: Först försvinner ett barn och sedan ett till. Vad är det som händer i den lilla staden? Är det en barnamördare som härjar, kanske rent av en seriemördare? Så fort tanken är tänkt slår rädslan till, och då går det fort för den att sprida sig och få fäste.
Kriminalinspektör Embla Nyström och hennes kollegor anländer till Strömstad för att ta sig an utredningen, men lokalt har domen redan fallit. En lite udda tonårskille anses vara skyldig.
Helene Tursten har i "Sandgrav" fått till en riktigt smart intrig, en som är långt ifrån genomskinlig. Lite mer kött på benen i berättandet och i de centrala personporträtten hade inte skadat, men det här är en spännande och intressant berättelse om vad som händer när stämningen piskas upp och alla tror sig veta vad som är ”sant”. (Massolit)
***
Limme & Palmqvist: Amerikakistan
Johanna Limme och Martin Palmqvist är tillbaka med en ny bok i serien om kyrkoherde Eldfeldt i Karlshamn vid förra sekelskiftet. Den här gången hittas en man halshuggen och nedstoppad i en kista och kort därpå återfinns ytterligare ett lik i en kista. En tillfällighet? Knappast, enligt kyrkoherde Eldfeldt och systersonen, tillika poliskonstapeln, Ivar Jönsson.
En delvis tragisk men också fin inblick i konstapel Jönssons privatliv hinns med i "Amerikakistan", som är en värdig uppföljare till författarduon Limme och Palmqvists tidigare Karlshamnsböcker, och som lovar gott inför framtiden när det gäller historiska svenska deckare. (Massolit)
***
Anders de la Motte: Slutet på sommaren
Saknad, sorg, inre och yttre slitningar, friktion av olika slag i landsbygdsmiljö – allt detta och mer därtill möts man av i Anders de la Mottes "Slutet på sommaren". Ett ouppklarat försvinnande tjugo år tillbaka i tiden genomsyrar ett antal människors liv, och när hoppet tänds om att få veta vad som egentligen skedde visar det sig att alla inte är bekväma med det.
Anders de la Motte har rönt stora framgångar med ett antal moderna högtempothrillrar, till exempel "Geim", "Ultimatum" och "MemoRandom". I "Slutet på sommaren" visar han att han även behärskar det långsamma spänningsberättandet och en helt annan typ av story-uppbyggnad. Han har sannerligen många strängar på sin lyra, denne de la Motte. (Forum)
***
Ninni Schulman: Välkommen hem
Många skruvar nog på sig vid blotta tanken på en återträff i vuxen ålder med gamla klasskompisar från skoltiden. Ska samma mönster upprepas? Finns hierarkierna kvar? Lokalredaktör Magdalena Hansson blir inbjuden till precis en sådan återträff; hon har ingen lust att delta, men åker till slut å jobbets vägnar.
Återträffen går ut på att festa och övernatta i en stuga, precis som klassen gjorde i nian. Visst, det kanske låter både lite förutsägbart och rejält skräckfilmsupptaktsaktigt, men som så ofta i Ninni Schulmans böcker är allt från intrig till miljö till personporträtt så djupt förankrade i en trovärdig vardagskänsla att man som läsare hela tiden känner sig som om man befinner sig mitt i händelsernas centrum. Och i "Välkommen hem" är detta centrum både spännande och obehagligt. (Forum)