Wahlström & Widstrand
Jag försöker hitta ingångar och ett sätt att läsa Daniel Boyacioglus nya diktsamling ”Allt om eld”.
Men det är svårt.
Så här låter det i en ganska slumpmässigt vald dikt, med den symptomatiska titeln ”Mitt kylskåp pajar och jag köper ett nytt”:
”Kakaon gick ut den 11 juni 2009.
Det upptäcker jag när mitt kylskåp pajar
och jag köper ett nytt.
Det gamla kylskåpet kan vara från 1988
från sist köket renoverades.
Skåpet ovanför kylskåpet passar inte med det nya
och dom andra skåpen är också rätt fulla.
Jag slänger inte kakaon
den har symboliskt värde.”
Språket är vardagligt intill det barnsligas gräns. Daniel Boyacioglu är en erfaren konstnär, inom såväl musik som litteratur och teater, så fullt så naiva som de verkar ska man väl inte utgå från att dikterna är. Men för åtminstone min läsning är det till föga hjälp. Jag tycker att det är helt enkelt ganska tråkigt.
För att nu fortsätta med den citerade dikten så visar det sig att det symboliska värdet kakaon bär på handlar om en passionerad kärleksrelation som nu är historia. Den är ett genomgående tema i boken. Med risk för att låta krass, men det är ju trots allt känslomässigt allmängods, som kräver en skarpare litterär bearbetning.
Kan man tänka sig att de uppbrutna meningarna kommer mer till sin rätt vid en skicklig uppläsning? Mycket möjligt, författaren är erkänt duktig på scen, tvåfaldig vinnare i SM i poetry slam bland annat. Och det kanske är där ingången till dikterna finns.