En hysteriskt uppsluppen slottsfest kulminerar i massakern på 188 judar. Festens värdinna Margit Thyssen-Batthyany påstås aktivt ha deltagit i mördandet.
Sacha hade aldrig haft en aning om händelsen. Men han mindes gammelfaster Margit från trista söndagsmiddagar under hans barndom. Han kommer från en ungersk högadlig familj. Hans farföräldrar flydde undan landets kommunistiska regim och hamnade i Schweiz. Margit var gift med en bror till Sachas farfar. Hon fixade ett jobb åt farfar i ett av den tyska industrijätten Thyssens företag; hon var bolagets stormrika huvudägare.
Tidningsartikeln tvingar Sacha att försöka reda ut vilken roll hans familj spelat under andra världskriget. Bär vi med oss en skuld och ett ansvar för tidigare generationers gärningar? Det är den fråga han söker svar på.
Margit Thyssen tycks ha varit lika äventyrlig som rik. Hon umgicks utan hämningar med allsköns nazistiska koryféer. Hennes fest på slottet ägde utan tvivel rum just dagarna innan tusenårsrikets fall. Massakern på de 188 judarna ägde också rum med deltagande av flera av Margits gäster. Själv tycks hon dock inte ha deltagit aktivt. Men hon lät förvisso inte massmördandet hindra ett fortsatt firande hela natten.
Hur var det då med Sachas släktingar i Ungern? Han söker upp sin farmor som flyttat tillbaka till Budapest efter kommunismens fall. Hon är ovillig att berätta, men efter hennes död visar det sig att hon fört detaljerade anteckningar, tydligen med tanke att det kanske kunde bli en bok.
Hon berättar där om vad som hände på godset där hon bodde med sina föräldrar. Traktens judar hade samlats ihop för vidare transport till Auschwitz. Bland dem fanns också föräldrarna till farmoderns väninna Agnes. De försöker fly, men skjuts brutalt ner av en ungersk soldat. Hela sitt liv har Sachas farmor brottats med skuldkänslor för att hennes familj inte räddade dem.
Sacha Batthyanys bok är en berättelse om hur han steg för steg försöker nysta upp vad som hände då och vad som hände efter kriget när kommunisterna tog makten och hans familj förlorade allt de ägde – farfar hamnade i Sibirien och kom tillbaka först många år efter krigsslutet. Till dess hade farmor under svår nöd fått klara sig själv tillsammans med sin lille son, Sachas pappa.
Berättelsen känns nästan som en roman och man tvingas gång på gång påminna sig om att det som skildras är verkliga händelser.
Det är en beundransvärd bok om tvånget att leva inte bara med egna minnen utan också med föräldrars och farföräldrars.