Övers: Eva Åsefeldt
Norstedts
Polis på olika håll i USA har i september i år åter skjutit obeväpnade svarta män till döds. Det ger kuslig aktualitet åt den svarte journalisten Ta-Nehisi Coates ord ”Varje gång en polis kommer fram till oss är död, skada och stympning möjliga utfall”. De står att läsa i hans bok "Mellan världen och mig".
Med den fick han världens ögon på sig. Den vann National Book Award 2015 för sitt sätt att utpeka Den amerikanska Drömmen bakom USA:s utplundring av de svarta och av ”själva jordens kropp”.
Och kroppar handlar det om; svarta människokroppar sålda och köpta, misshandlade och dödade från slaveriets tid och framåt för att skapa det vita Amerikas välstånd.
”Det är en fruktansvärd sak att förstå sig själv som sitt lands nedanför”, konstaterar Coates.
Boken är skriven som ett brev till hans femtonårige son. Den innehåller långa avsnitt om författarens egna upplevelser, hans barndoms skräck för gatan men också om hans besatthet att läsa, parad med rädsla för skolan.
Polismordet i Ferguson, där de som sköt ner den oskyldige svarte pojken Michael Brown gick fria, är bara ett av de fall Coates refererar till när han trummar i sin son att rasism är ”en kroppslig företeelse” med krossade skallar och förlorade liv.
Han berättar om hur han som ung i Baltimore fruktade gatan, där våld och död rådde: ”Ville du nåt, nigga?” Och hur Den amerikanska Drömmen också var hans: Att bli rik. Att bo i eget hus. Att året innan college ligga med någon i en bil parkerad vid sjön.
Via svarta kroppar ”förvandlade till socker, tobak, bomull, guld” uppnådde det vita USA Drömmen och via slaveriet betalade landet handpenningen för sin självständighet, skriver Coates i sin analys.
Han påminner om att så länge Drömmen begränsades av outvecklad teknik plundrades enbart kroppar. Men med utbyggnad av vattenkraft, brytning av kol och borrning efter olja började den stora utsugningen av jorden själv.
Coates utpekar det vita USA:s blindhet och glömska som största hindret för förändring och uppmanar sin son att inte luta sig mot hoppet ”att få dem att inse vad deras behov av att vara vita … har gjort med världen”.
Det uppdrag han ger sonen, och därmed också USA, är ”att vända sig bort från den ljusa bilden landet alltid gett av sig själv” och ”se fasorna”.
Historikerna trollade, enligt Coates, fram och Hollywood byggde vidare på Den amerikanska Drömmen. Hans uppfordrande appell är ett krav på sin son och sitt land att sluta tro på sagan om USA som den bästa av världar.