Vem författaren bakom pseudonymen Bandi är vet vi inte. Det manuskript som nu har sammanställts till novellsamlingen ”Anklagelsen” smugglades ut ur Nordkorea på besvärliga vägar och har sedan utgivningen i Sydkorea 2014 fortsatt att spridas över världen.
Författaren lever kvar i Nordkorea, där kritisk litteratur av det här slaget är otänkbar och livsfarlig för upphovsmannen. Det här är första gången en regimkritisk bok som är skriven av någon som fortfarande lever i Nordkorea publiceras.
De mer specifika biografiska detaljerna ur Bandis liv hålls därför hemliga. I ett efterord framgår att han tidigt var medlem i det nordkoreanska författarförbundet, men att han blev allt mer kritisk mot samhället och bestämde sig för att börja skriva annan litteratur än den av staten sanktionerade.
Berättelserna är skrivna mellan 1989 och 1995 och skildrar livet i diktaturen under ”Den store ledaren”, Kim Il-Sung.
Vi möter en nordkoreansk vardag där ett första påtagligt inslag är materiell misär – det är brist på varor, fattigt, kallt och torftigt. Livsmiljön bildar fond till det som är novellernas egentliga ärende, att beskriva hur det statliga förtrycket sträcker sina tentakler in i varje människas liv. Inte sällan är det absurda situationer som beskrivs, alltid utifrån den enskilda människans perspektiv.
Novellen ”Spökenas stad”, till exempel, skildrar förberedelserna inför nationaldagsfirandet i Pyongyang. En mamma hamnar i onåd hos partiföreträdarna då hon inte har de stipulerade vita nylongardinerna i fönstret, utan ett par mer heltäckande. Hennes tvåårige pojke blir nämligen rädd för porträtten av Karl Marx och Kim Il-Sung som pryder fasaderna utanför. För regimen är det ett tecken på fiendskap och familjen förvisas från staden.
Vad som beskrivs är ett klassamhälle in absurdum. Något som i regimens ögon betraktas som en förseelse stämplar släkten för lång tid framöver. Andra, inne i systemet, sitter på privilegier och makt, utan rationella skäl.
Förljugenheten är monumental. En del av personerna i berättelserna formulerar öppen kritik mot samhället, i andra fall handlar det mer om att synliggöra hur systemet håller människor fångna.
Att tala om viktig litteratur är i det här fallet ovanligt befogat. För som det påpekas i ett efterord kan själva existensen av dessa berättelser vara en indikation på att författaren anar att ett annat samhälle är möjligt för Nordkorea. Han vill öppna en spricka i muren.
Där, som vittnesmål, har ”Anklagelsen” ett stort värde. Att den litterära stilen ibland känns lite kantig och osofistikerad är av mindre betydelse.