Norstedts
Anneli Jordahls genomgående tema är klass. Det präglar också hennes roman "Som hundarna i Lafayette Park" om 65-åriga änkan Jeanette, som jobbat i hemtjänsten hela sitt liv. Olustig drar sig denna undan akademikerna som dyker upp i hennes värld via dottern Fanny som läst till bibliotekarie.
Boken är hundra procent vardagsskildring, genomförd med samma träffsäkra ton som också präglade Jordahls förra roman, "Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona". Att Jeanette råkar hamna på konferens om Black Power i San Fransisco påverkar inte hennes vardaglighet. Hon förblir sig själv.
Översiggiven ligger hon i dubbelsängen med täcket uppdraget till näsan på det hotellrum hon delar med en annan konferensdeltagare och oroas: ”Tänk om jag snarkade eller släppte mig. Det här går aldrig.” Att hon över huvud taget tog sig till USA, resrädd som hon är, är rena undret.
Hennes allt odrägligare karl Boris har dött i en arbetsolycka. Sen dess för Jeanette dödsbok över alla som förolyckas på arbetsplatser. Det är de ansvarigas tysta nonchalans hon vill åt. ”Du drar upp det varje gång vi talar i telefon”, säger den utmattade Fanny, som gett mamman en hundvalp att distrahera sig med.
Den vill Jeanette inte ha, men döper den till Boris och uthärdar. Snart är hon fast. Utan hunden är hon ingen. När den sticker iväg och inte återvänder går hon sönder. Inte förrän en flyktingpojke dyker upp och tar emot hennes omsorger, börjar hon leva igen och förmår utan åthävor bryta sig loss från det invanda. Också pojken kallar hon Boris.
Genomskådande skriver Jordahl om sina gestalter.
Fannys sambo, akademikern Erik, får Jeanette att låsa sig men blir själv låst och konstig tillsammans med henne för att han känner att hon inte tycker om honom.
Jeanette bryr sig egentligen mest om hunden Boris men släpar sig pliktskyldigast till dottern och Erik som bjuder in henne till storhelgerna.
Fanny kämpar på för att uppfylla sina dotterliga plikter och får bland annat mamman att flytta från sina fjälltrakter närmare Stockholm, där hon och Erik bor.
Osäkerheten hos en människa med Jeanettes bakgrund är Anneli Jordahl trumfkort när hon tar upp förslavning. Ämnet belyser hon med invandrares och tiggares, arbetares och svartas utsatthet. Sveriges delaktighet i slaveriet på Gustav III:s tid och dagens polisvåld mot svarta i USA finns med i Jordahls berättelse men fokus ligger på dödsfall på svenska arbetsplatser.
Också människans mästrande av hunden blir del av hennes resonemang.
Men tendensen i hennes roman tar inte kål på hennes levande persongestaltning. Jeanette förblir trovärdig vare sig hon fördjupar sig i de svartas förkämpar Rosa Parks, Stokely Carmichael och Angela Davis eller rycker i Boris koppel för att han beter sig som ett djur.