Övers: Linda Skugge
Brombergs
Kate Tempest är en lika imponerande talangfull som imponerande mångfacetterad. Hon hämtar lika mycket inspiration från T.S. Elliot som Wu-Tang Clan och hon har gett ut såväl prisbelönta poesisamlingar som kritikerhyllade skivor med intelligent hiphop. Hon har skrivit dramatik och gjort sig ett namn som stå upp-poet. Och hon räknas i dag som en av det unga Storbritanniens viktigaste röster oavsett genre. Kate Tempest fyllde nyss trettio.
Det här är hennes debutroman. 335 sidor London. Skitigt och hetsigt. Och samtidigt levande och brusigt. Människor zoomas in och ut. Alla bär sina historier. Alla bär sin längtan. Nästan ingen når dit de vill. I centrum står Becky och Harriet (Harry), två kvinnor som letar sin plats. Kvinnor som vill det stora men fastnar i det lilla. De fortsätter att drömma och söka sina livsvägar.
Kate Tempest är ibland överambitiös i sin vilja att göra människorna synliga. Hon fastnar lite för ofta, lite för länge i någon sidokaraktärs livshistoria. Det gör att romanen stundtals går på tomgång. Men samtidigt har hennes språk förmågan att driva på. Rastlöst och engagerande leder hon oss genom Londons gator. Upp bland drömmar och ner i rännstenen. Hon trålar efter själ – stadens och människornas. Hon letar liv. Liv att leva: tills det dödar oss.