Det skulle kunna ha fungerat alldeles utmärkt på en engelskspråkig marknad, om nu inte den konkurrensen varit så stenhård. Eller varför inte som grund för manus till en film, kanske rent av en liten serie?
Författaren har en mångårig erfarenhet från Afghanistan och har använt sig av det här, liksom den danska krigsnärvaron i landet – och måhända dokumentärfilmen "Amarillo", som visar danska soldater på plats i scener med civila såväl som danska soldater som offer.
I "Den första stenen" får vi alltså följa de danska soldaternas liv i strid och "vardag" på basen i Afghanistan, där också en del britter och amerikaner finns. De kämpar mot tristess, vägminor och ledarna försöker navigera bland inhemska samarbetspersoner som kanske inte alltid är helt ärliga med var de står.
Tidigt i boken skjuter en dansk soldat en man med ljust skägg som strider för talibanerna. Man är förvånad över detta och Jensen planterar här berättelsens röda tråd. Vem kan man lita på? Vem är vän och vem är fiende?
Ingen av soldatkaraktärerna i boken kan i sin vildaste fantasi föreställa sig den kedja av grymhet och död, förräderi och omåttligt svek som väntar dem. Det är brutalt, blodigt och våldsamt, med stark realism.
Jensen har fullständig koll på miljön, jargongen mellan soldaterna, stridsbeskrivningar, vapentyper och gerillataktiker. Han ger en stadig krigsskildring som är spännande men som jag också tycker belyser grundproblematiken i tron på att skapa fred med krigföring. Motsägelsefullt hade jag också önskat lite mer djup i några karaktärer och att Carten Jensen också hade skurit ned på antalet sidor. 650 sidor blir för långt.