Författaren skildrar hur Sverige, bara 10 år efter bröderna Wrights första flygning, försökte organisera övervakning av sina gränser genom att inte bara etablera sig på bland annat Malmen utan även i Vänersborg och Boden.
Vid första världskrigets utbrott hade Sverige nio flygplan, att jämföra med flera hundra i Frankrike och Tyskland.
Boken är läsvärd för riktiga flygnördar men den kan säkert attrahera en bredare läsekrets eftersom den, förutom det historiska skeendet, även speglar strapatserna och äventyren genom dråpliga berättelser och intressanta bilder.
Som när Emil Björnberg flög från Boden i 30 graders kyla och fick sådan motvind att han flög bakåt!
Vid ett tillfälle hade ett flygplan ställts upp så att den inte syntes för dem som landade flygplanen i Vänersborg, vilket ledde till att löjtnant Carlson landade ovanpå det. Märkligt nog klarade sig Carlson utan skador. Lika märkligt är att planen reparerades på bara tre dagar något som verkar otroligt när man ser bilden på de kraschade flygplanen.
I Boden flög man även när det var 30 minusgrader, något som illustreras med en mycket talande bild av en den synnerligen frusne piloten löjtnant Miehte.
Det är nog ganska få av dagens Linköpingsbor som vet att Malte Månsson, känd industriman i Linköping, tjänstgjorde vid flygavdelningen i Boden 1916–1917 som motorexpert.
Vid en flygning med ryttmästare Boström tvingades man nödlanda sedan en kylarslang sprungit läck. Men Malte Månsson lagade flygplanet med isoleringsband, tillskurna brädbitar och järntråd och så startade man igen!
Trost kyla, ovana piloter, primitiva flygplan och dåliga flygfält drabbades skyddsflyget inte av ett enda dödligt haveri under sina verksamhetsår.