Spännande historia – ytligt persongalleri

Mats Olsson: I de bästa familjer

Mats Olsson, född 1949,  är journalist och har skrivit under fem decennier i framför allt Expressen. Som deckarförfattare debuterade han 2014 med "Straffa och låta dö", den första kriminalromanen om Harry Svensson.
Agnes Thor

Mats Olsson, född 1949, är journalist och har skrivit under fem decennier i framför allt Expressen. Som deckarförfattare debuterade han 2014 med "Straffa och låta dö", den första kriminalromanen om Harry Svensson. Agnes Thor

Foto:

Bokrecension2016-06-19 05:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Norstedts

På rapp tidningssvenska skriver Mats Olsson om våld och mord och pengatvätt i sin nya deckare om Harry Svensson, journalisten som löser brott. Boken heter "I de bästa familjer" och kretsar kring missuppfattningen att allt kan köpas för pengar.

Författaren är gammal Expressen-skribent. Hans förakt för dålig journalistik luftas, när han med korta raka meningar och högt tempo berättar sin historia. Hårdkokta stilen, helt enkelt.

En natt väcks Harry av att en vettskrämd tio års tösunge bankar på hans dörr och rusar in och gömmer sig under hans säng. Det sker i Solviken, Skåne.

Hennes uppdykande blir utgångspunkt för en virvel av händelser som också omfattar naziaktiviteter, våldtäkt, pennalism och droghantering. En svensk miljonärsfamilj, mc-killar, ryska gorillor och oligarker är inblandade. Plus duktiga poliser och nyfikna redaktörer.

Mats Olssons håller obehindrat alla bollar i luften när han jonglerar med intrig och personer samtidigt som han ifrågasätter vedertagna påståenden. Som till exempel att vårt främlingsfientliga parti skulle frodas genom marginaliserade och utstötta. Hans Harry ser i Skåne det motsatta: idel välbärgade proselyter.

Men det är inte på sina nutidskommentarer utan på sin brottshistoria boken lever. Den skräckslagna flickan har rymt från skrämmande män, som har kvar hennes mamma. Hennes pappa är skjuten. Snart blir det fler mord.

Med grävande journalisters och andras hjälp hittar Harry ett mönster. Någon vill tysta folk som hotar deras image. Storyn är bra.

Harry får man veta mycket om. Bland annat att han nappar snabbt när han ser chansen att skörda en haschodling. Men hur än hans handlingar beskrivs så missar man hans själ. Därför tror jag inte på hans känsloengagemang för flickebarnet som damp ner hos honom hur tydligt det än proklameras.

Också bokens övriga personer är ytligt skissade.

I dag är vi så bortskämda med kriminalromaner likvärda med god skönlitteratur att vi blivit kräsna.

Mats Olssons "I de bästa familjer" saknar de kvaliteterna men är en bra spänningsroman av det klassiska märke som tillhör tiden före det skandinaviska deckarundret.

Läs mer om