Övers: John-Henri Holmberg
Bakhåll
Översättningarna av science fiction till svenska är sällsynta, och kanske inte alltid så bra heller. Vi som gillar att läsa sf har vant oss vid att för det mesta läsa på engelska. Men undantag finns, som förlaget Bakhålls strävsamma utgivning av Philip K Dicks klassiska verk, fint översatta av nestorn John-Henri Holmberg.
Philip K Dick levde 1928–1982 och många av hans böcker har blivit filmatiserade. Vi pratar storverk som "Blade Runner" (Do androids dream of electric sheep), "Total recall" (We Can Remember it for You Wholesale), "Minority report" och en rad andra. Ofta handlar romanerna – och filmerna – om fiktiva verkligheter, att det vi tror är sant visar sig vara lögn, att man inte kan lita på någon, inte ens sin egen perception. Och om att sakna en del av sig själv.
Philip K Dick hade en tvillingsyster, som dog bara några veckor gammal. Föräldrarna skildes, och samtidigt som modern skulle försörja sin egen lilla familj fick hon också ta hand om sin psykiskt sjuka syster. Kanske för att orka med sin tillvaro knaprade hon piller, en vana som sonen tog efter. Själv hävdade han att beskrivningarna av hans tablettkonsumtion var överdrivna. Beskrivningarna av de glidande verkligheterna verkar hur som helst inte ha förlorat på detta. Fem äktenskap hann han med, och tre barn. 1974 hade han en stark gudsupplevelse. Philip K Dick dog kort före "Blade runner":s premiär, och hann aldrig bli rik på sina verk, han harvade runt i de lågavlönade författarkretsarna trots en hög produktion. De låga inkomsterna var förstås en starkt bidragande orsak till att han skrev så mycket; räkningarna skulle betalas.
Dick bearbetade sina tankar kring Gud i skönlitterär form i flera av sina verk, och i "Motursvärlden" är det uppståndelsen och vad som händer efter döden som är det stora temat. Tiden har nämligen börjat gå baklänges och människor återföds ur sina kistor, lyfts upp och återkommer till livet där de blir allt yngre och spänstigare innan de slutar som hjälplösa spädbarn och behöver en livmoder att få krypa in i. Att hitta och ta hand om dessa förut döda är såväl en logistisk som en juridisk fråga, och en ny affärsverksamhet har uppstått: vitarierna. Och fort ska det gå då de flesta återföds med panik.
Polismannen Joe Tisbane hör en sådan rädd röst under marken på en bortglömd liten kyrkogård. Samtidigt lägger han märke till ett namn, anarken Thomas Peak, på en annan av gravarna. Denne Peak är grundaren av en kontroversiell väckelserörelse, udi, som ägnar sig åt att via sinnesutvidgande droger nå ett kollektivt medvetande.
Det är snart dags för Thomas Peak att vakna upp igen.Tisbane tipsar det lilla vitarietHermes, ägt av hans vän Sebastian och dennes fru Lotta, som Tisbane är hemligt kär i.
Men starka krafter vill inte se någon återuppstånden religiös ledare.
Framför allt inte en som minns hur det var att vara död, ja, som minns Gud. Udis nuvarande ledare gör anspråk på Peaks kropp, och det hotfulla Biblioteket där man ägnar sig åt att radera böcker blir en ännu mäktigare fiende till Tisbane och makarna Hermes.
I det fylliga efterordet analyserar John-Henri Holmberg kvinnoporträtten i Dicks roman, och relaterar dem till hans olika fruar. Intressant!