Natur & Kultur
O forna tiders kulturtanter! Under 1900-talets första decennier fanns rätt många sådana, välutbildade och normbrytande på olika områden. En av dem var Ellen Rydelius, journalist, översättare (bl a av Dostojevskij) och äventyrlig resenär. 1927 skrev hon den första moderna svenska reseguiden, ”Rom på 8 dagar”.
Om Rom, Ellen Rydelius och hennes bok – som kom ut i nio upplagor och följdes av ett tiotal reseböcker från andra städer och länder – handlar Carina Burmans ” Vi romantiska resenärer. Med Ellen Rydelius i Rom”.
Känner man inte till mer om Ellen Rydelius (1885–1957) än att hon var en hyllad reseskildrare och mamma till Ria Wägner (som förde hennes verk vidare) så är man glad över att få en närmare presentation i början av Burmans bok.
Man får bilden av en gladlynt, vänfast (ungdomstidens vänner förtecknas noggrant), språkbegåvad kvinna, en hårt arbetande ensamstående mor, en frigjord livsnjutare. Burman anar samtidigt ”en möjligen självpåtagen känsla av utanförskap”.
”Leva randigt” (även titel på hennes självbiografi) var hennes livsfilosofi. Hon menade att människor skulle vara lyckligare ”om de inte tänkte så mycket på fasad, parad och standard – avskyvärda ord!”
Den bohemiska Ellen var usel på ekonomi och att hålla deadlines till sitt förlag, å andra sidan synnerligen aktiv som sin egen påhittiga marknadsförare.
Någon biografi är detta inte, inpräntar Burman. Synd. Vad är det då för slags bok?
En egendomlig hybrid, skulle jag vilja säga. Turism- och guidebokshistorik, närgångna granskningar av olika upplagor av ”Rom på 8 dagar”, inspirationskällor, Rydelius syn på romarna, religionen, politiken och – inte minst maten. (Hon skrev också kokböcker.)
Nästan löjligt mycket beläggs i notapparaten. Tillsammans med källförteckning, register, sammanställning över restauranger och menyer i Rydelius Rom-böcker (!) m m upptar den över 70 sidor.
Att jag finner en del av innehållet ovidkommande beror till stor del på att Burman inte bestämt vilket ben hon ska stå på: det vetenskapliga eller det litterära. Boken ansluter till ett projekt knutet till Svenska institutet i Rom: ”Topos and Topography” där sju forskare gör var sin studie över olika tiders guideböcker till Rom.
Rydelius förnyade genren genom sin rappa stil och ett kamratligt tilltal som innebar en identifikation mellan berättare och läsare. Och hon införde praktiska tips och föreslog digra dagsprogram med lämpligt inlagda matpauser.
Den nitiska Carina Burman har naturligtvis testat några turer – genomförbara, hävdar Rydelius, för ”frisk person som tycker om att stiga upp tidigt på morgnarna och inte har något emot att ge ut ganska många lire på (häst-)droskor och bilar”.
Avgjort intressant för Romresenärer är avsnittet om hur Rom förvandlades på 1920- och 30-talen. Omfattande rivningar, nybyggen och paradgator är bestående spår av Mussolinis härjningar med stadsplanen.
Ellen Rydelius sörjde sin ungdoms Rom och ogillade förändringarna. Nog ligger det en viss ironi i hennes formulering ”den energiska fascistiska regeringen”.