Albert Bonniers förlag
När Fredrik Reinfeldt satte sig för att skriva sina memoarer ("Halvvägs") tycks det ha varit med den fasta föresatsen att inte avslöja någonting av intresse vare sig om honom själv eller om de personer och händelser som han upplevt under sina år som partiledare och statsminister.
Resultatet blev en mycket tråkig bok. Den bok han nu ger ut är helt annorlunda. Här är Reinfeldts ambition att förmedla så mycket kunskap han alls förmår om den värld som ligger framför oss.
Reinfeldt vill förbereda sina läsare på att de hela sitt liv måste försöka att skaffa sig nya kunskaper och vara beredda på att byta jobb. Han skriver om hur utvecklingen av robottekniken kommer att göra att många arbetsuppgifter som tidigare varit förbehållna levande människor kommer att övertas av maskiner.
Men han har en optimistisk syn på människors förmåga att anpassa sig till en ny verklighet och vägrar ansluta sig till dem som tror att framtiden kommer att innebära dramatiskt mycket färre jobb än idag.
Han skriver kritiskt om dem som vill att de som inte hittar ett jobb som de verkligen trivs med ska slippa arbeta överhuvudtaget. Han argumenterar energiskt för att ett jobb är en viktig förutsättning för ett fungerande liv och han vill att vi ska jobba åtminstone fram till 75-årsdagen.
Boken är inte alltigenom lyckad. Långa stunder upplever man att den består av material som författaren samlat ihop för sina säkert välbetalda föredragsturnéer. Han staplar för mycket detaljinformation på varann och åtskilliga formuleringar är klichéartade.
Men ett kapitel är helt lysande. Där visar han med starkt stöd av statistik och internationell forskning att länder som har en generös invandringspolitik är de som också är de ekonomiskt mest framgångsrika. Det är fel att se flyktingmottagning som ett uttryck för godhet, menar han. Också om flyktingarna till en början kan ses som en ekonomisk belastning bidrar de snabbt till den ekonomiska tillväxten i de länder där de fått bosätta sig.
Att stänga gränserna är dyrt och dåligt. Alla Europas länder behöver ett tillskott av invandrare för att inte drabbas av en befolkningsminskning med alla problem det kommer att föra med sig.
Detta kapitel vänder naturligtvis sin udd mot den restriktiva invandringspolitik som numera alla svenska partier står bakom, men allra mest mot Reinfeldts eget parti som ställer krav på ännu större restriktioner. Reinfeldts uttalande i Almedalen sommaren 2014 om att vi måste öppna våra hjärtan för invandrarna är nu något som Moderata samlingspartiet öppet tar avstånd från och rentav hånar. Men Reinfeldt visar att han inte bara menade allvar med det han sa utan också anser att han har solida argument för sin ståndpunkt att det bara är genom invandring som Sverige kan stå starkare i framtiden.
Med framförallt detta kapitel har Fredrik Reinfeldt skrivit en viktig bok, så helt olik memoarboken.