Edmund de Waal var på spaning efter sin judiska släkt i 150 år av europeisk historia, med Tokyo som avslutande överraskning. Nu återkommer han med ”Den vita vägen”, om ”porslinets historia och själ”.
Här gör han en pilgrimsresa till tre berg med vit lera och de platser där porslin uppfanns eller återuppfanns: Jingdezhin i Kina, Dresden i Tyskland och Plymouth i England – och som en sorts bonus ett berg i cherokesernas Amerika.
På närmare 400 sidor en både omöjlig och bitvis underhållande blandning av utforskande reseskildring, historia och kulturhistoria, fakta och saga. Därtill ett stycke självbiografi.
I mer än tusen år var Jingdezhen ensamt om det vita porslinets hemlighet: två mineral, petuntse och kaolin, renas, blandas och bränns i extremt hög temperatur. Tjugotre olika yrkeskategorier involverade i en löpande band-tillverkning.
Det blir en berättelse om ägande och girighet – besatthet av olika slag. Omåttlig lyx, makt och grymhet. Absurt stora beställningar till kejserliga och kungliga hov. Den njutningslystne August den starke i Sachsen bytte till sig kinesiskt porslin mot soldater och lät bygga ett palats klätt med porslin, inspirerat av en 1600-talspagod i Nanjing.
Vita statyetter från nazisternas porslinsfabrik i koncentrationslägret Dachau ”förkroppsligar den tyska själen”. Och i kulturrevolutionens Kina användes porslinet till Maostatyer och -plaketter.
”Den vita vägen” är berättartekniskt ojämn, med en del märkliga stilgrepp. Ibland tycks de Waal tyngd av all kunskap han samlat på sig och släpper fram skönlitteraturen – Goethe, Melville, Celan, Swedenborgs ”Om himmel och helvete”, ”en bok om vitt som sorg och vitt som hopp”.
Emellanåt upplever jag ett visst läsmotstånd inför överdådet och exklusiviteten. Ingen läsare riskerar dock att förföras av små svart-vita foton inströdda här och där.
Ett par enskilda öden får som väl är växa ut till romanfigurer:
Den unge alkemisten Böttger som med matematikern Tschirnhaus år 1708 lyckas knäcka det vita, genomskinliga porslinets gåta. Dessförinnan hålls han under vidriga förhållanden inspärrad i ett hemligt laboratorium i Meissen för att skapa guld.
Apotekaren och kväkaren William Cockworthy i Plymouth, huvudperson i en historia om att gå över ån efter vatten. Han lär av Swedenborg om mineraler och slagruta och upptäcker vit lera överallt i Cornwall. Hans tålmodiga, idéburna experiment resulterar i det första äkta porslinet tillverkat i England. Men samma år, 1768, levereras fem ton ”Kinajord” från cherokesernas land beställt av den store Wedgwood!
Besatthet kostar, konstaterar de Waal. ”Porslin förbrukar berg, skogen på bergen, det slammar igen floder och täpper till hamnar, tar sig in i ditt lungdelta.”
Mest har det kostat för de allra fattigaste, arbetarna i gruvhelvetena, barnen i fabrikerna, männen vid brännlinserna – alla de människor som under århundradena dött av leran.