Verbal
Pierre Gilly, svensk-fransk frilansjournalist verksam i Linköping, har specialiserat sig på böcker om krig. 2008 kom ”Bombdiplomati” och 2013 ”Informationskriget”.
Gilly skildrar dock inte hur själva krigen bedrivs eller om vad som orsakar dem. Han tittar i stället på det som leder fram till att vi accepterar dessa krig, eller rent av anser krigshandlingar vara nödvändiga. Propagandan. Boken har undertiteln ”Propaganda från Cato till Nato”.
Pierre Gilly är en synnerligen noggrann författare och analyserna i den här boken sväljer man inte i en enda sittning, trots att den egentligen inte är svårläst. Språket är klart, inte som i en avhandling, även om det vimlar av hänvisningar och fotnoter. Men det är faktiskt nödvändigt att man tar sig igenom den.
I alla tider har vi utsatts för krigspropaganda. Pierre Gilly ägnar sig åt psykologiska frågeställningar som ”Är människan lättlurad?”, resonerar kring vår fria vilja och våra självbedrägerier.
Den del som har rubriken ”Hur man säljer krig” har underrubriker som ”Peka ut ett hot”, ”Säg att fienden är ensamt ansvarig för kriget” och ”Säg att du vill ha fred”.
Det avsnitt under rubriken ”Propagandan i historien” som jag drogs mest till är ”Kriget mot terrorismen 2001”. Där finns många milt uttryckt tänkvärda uppgifter som Gilly med sin hökblick rotat fram. ”Trots att de inte har statistiken på sin sida framställer ledare i USA och Europa ändå terrorismen som ett närmast existentiellt hot.” George W Bush hade kunnat säga att attackerna den 11 september visserligen var fruktansvärda, skriver Gilly, men han hade också kunnat påpeka att dödsfallen motsvarade en normal månads trafikdöd i USA.
Därmed kan man återvända till rubriken ”Är människan lättlurad?”