Kartago förlag
Vi lever i oroliga tider. Smak av stress i luften. Sprakande elektricitet i minsta cell. Volymen uppskruvad till max. Ingen lyssnar. Alla skriker. Falsettretorik råder. Någonting går sönder och system kollapsar, så heter det i debatten. Och det stora livet tränger in i det lilla. Nerverna hamnar utanpå. Är din kollega rasist? Är din granne rasifierad? Är du lönsam lilla vän?
Ingen rast. Ingen ro. Ännu ett larm om no go-zoner. Ännu en uppdatering om klimatkrisen. Ännu en vinstvarning. Ännu en räntesänkning. Ännu en diet att följa. Ännu ett lopp att springa. Ännu ett föräldramöte att gå på. Ännu en dag att andas. Lycka till och välkommen till 2016.
Joakim Pirinen har alltid varit bra på maxade känslor. Hans genombrott som serieskapare kom med Socker-Conny. Mannen som gick bärsärk genom 1980-talets Sverige, med ett schyst järnrör.
Nu är det en något mer cynisk Joakim Pirinen vi möter, 20 böcker och 30 år senare. Men känslorna i bild och språk är fortfarande maxade. Hans bilder svämmar ofta över av detaljer. Hans texter är koncisa. Det här är ingen seriebok av berättande slag. Det är en bild per sida. En tanke och en text. Det är en bok av sin tid. Det är grovt och bullrigt. Det är nerverna på utsidan och volymen i botten. Det är Joakim Pirinen i fin form.