Övers: Lina Wolff
Panache/Albert Bonniers förlag
Argentinskan Samanta Schweblin debuterade som novellist 2002 och rankas högt bland genrens spanskspråkiga författare. Nu kommer hennes dunkla men suggestiva första roman på svenska. "Räddningsavstånd" är dess namn.
Redan 2012 fick Schweblin Tidningen Vi:s litteraturpris för sin andra roman, "Bret Easton Ellis och de andra hundarna", som också nominerades till Sveriges Radios romanpris.
Debutromanen är snårigare. Dess huvudperson Amanda vill ha sitt barn Nina tätt intill sig för att kunna rädda henne från faror. Hon vet att utanför det avstånd hon kallar räddningsavstånd är dottern bortom hennes hjälp.
Amanda är sjuk. Hennes feberheta hjärna bollar med skräcken inför faror som kan lura på ett barn. Utanför sjukrummet anar man ett samhälle hotat av förgiftning.
Boken börjar med att Amanda hör en pojke tala i sitt öra och tycker sig se hans mor Carla. Sedan får hon Carlas berättelse om sin lille son David, som varit nära att dö efter att ha fått i sig förgiftat vatten ur en flod.
En kvinna med förmåga att styra människors energier räddar Davids liv till priset av att han delar kropp och själ med någon annan.
Här kommer skräcken in. Missbildade barn och döda hästar skymtar. Frågan ifall det går att älska sitt barn om det blir en annan hänger över berättelsen.
Preciserat och ändå undanglidande kräver Samanta Schweblin iakttagelseskärpa av sina personer så de inte missar ögonblicken då allt ställs på sin spets.
Boken handlar om moderskap och den ständiga oro och oundvikliga sorg som är förknippad med att ansvara för ett barn.
Det är ingen lätt resa författaren inbjuder till. Man går på gungfly beträffande scenariot. Är allt som Amanda genomlever en febersyn eller befinner hon sig ibland i det som kallas verkligheten? Ja, det får man grubbla på.