Alla trådar som sedan ska flätas samman finns redan där, konturer ritas upp till två olika historier relaterade till huvudpersonen Linda, den tragedi som måste komma förebådas.
Romanen utspelas i och kring Loose River, en fiktiv liten håla i norra Minnesota kallad glasögongösens huvudstad. Långsamt utvecklas en komplex och smärtsam historia, i jagform berättad av Linda när hon är 14–15 respektive 26 och 37 år. Det vill säga: med intervall på elva år – hon är talmagiker.
”Vargarnas historia” är en annorlunda och vad gäller språk och berättarteknik ovanligt färdig debut. Och Linda en mycket speciell, inte särskilt sympatisk romanperson, ett slags moralisk prövosten för läsaren. Mobbad och ensam. Smart och observant, som en outsider ofta blir. Lynnigt likgiltig, låtsas begripa sig på andras liv utan egna erfarenheter och utan att ställa frågor.
Linda vet allt om hur man klarar sig i skogen. Och i fråga om praktiska ting är hon tidigt kapabel – eldar i spisen om mornarna och sköter hundarna, hugger ved och rensar fisk, öppnar lönekonto för pengarna hon tjänar som barnvakt.
Familjen utgör spillran av ett hippiekollektiv. Mamman tror numera på Gud, ”fast motvilligt, som en dotter med utegångsförbud”.
En perfekt bild av familjelycka tycker Linda sig se när hon spanar på de nya invånarna i huset tvärs över sjön. Hon anlitas som barnvakt åt fyraårige Paul – och sällskap åt hans unga mamma Patra. Den betydligt äldre mannen, Leo, är astronom på uppdrag i Hawaii. Patra redigerar en bok han skriver.
Paul är ett egendomligt barn, skör och manisk, med ett våldsamt drag. I kusligt transliknande meningar talar han ibland om Gud: ”Jag är ett Guds felfria barn”.
När Leo kommer tillbaka från Hawaii märker Linda hur Patra förändras, hon blir undfallande och ”samtidigt liksom laddad”. Leo kommer från en familj som i tre generationer bekänt sig till Kristen vetenskap (christian science). I fjärde led skördas dess offer.
Romanens andra, mer retrospektiva del slutför också historien om Lindas historielärare som var pedofil och skolkamraten Lily, sexig dyslektiker. Ett annat exempel på att det är skillnad på vad man tänker och till slut gör.
Det är inte vad man gör utan vad man tänker som räknas. Knepigt tema i ”Vargarnas historia”.
Emily Fridlund är en författare som noga överväger hur mycket och när något ska avslöjas. Det gör hennes roman psykologiskt spännande och allt annat än övertydlig. Framför allt lyckas hon skapa en röst och en ton som bär hela vägen, och språket är både poetiskt och oväntat drastiskt.