Övers: Anne-Marie Edéus
Norstedts Klassiker
2014 fick Patrick Modiano Nobelpriset i litteratur bland annat för ”den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”. Nu kommer "Villa Triste" från 1975 ut som klassiker. I den finns denna minneskonst dokumenterad. Boken visar också i hur hög grad mild satirisk humor hör till Modianos stilmedel.
Villa Triste var italienarnas benämning på hus, där ockupationsmakten utförde tortyr under andra världskriget. Modianos "Villa Triste" har sitt namn efter en villa i en liten fransk småstad på gränsen mot Schweiz. I en antydan klargörs att också där försiggick grymheter.
Boken berättar om Victor Chmara, som hittat på sitt namn, svarvat ihop en tjusig släkthistoria åt sig och kommer att tänka på att han kanske borde vara greve och så blir han det.
Han anländer i bokens början efter tolv år till den stad där han som dödsförskräckt artonåring gömde sig från att bli inkallad till Alger-kriget. Insvept i förälskelse och ungdom upplevde han den gången lyckan utan att ha en aning om det. Sedan kom chocken när han blev försmådd.
”De har rivit Hotel Verdun.” Så inleds boken. Och där står Victor och ser att den värld som en gång var hans inte längre finns. Så skymtar han en man som aktivt ingrep i artonåringen Victors liv och minns plötsligt hur det var. För tolv år sedan var mannen en uppkäftig kändis. Nu är han en hunsad bög på dekis. Snart kommer hans självmord att kommenteras i lokalpressen.
Med "Villa Triste" inledde Modiano det författarskap han förknippas med. I sitt innehållsrika förord pekar Horace Engdahl på hur nästan allt Modiano skrivit bygger på verklighet och hur föga uppmärksammat detta är. Och han påminner om att det var först i "Villa Triste" den blivande Nobelpristagaren började använda ”en lågmäld, klassiskt enkel franska”, den som därefter blev hans kännemärke.
Med fjäderlättaste humor beskriver Modiano den unge Victors ansträngningar att inte irritera sin omgivning och hans förälskelse i en minst sagt tvivelaktig skönhet med filmstjärnedrömmar. Nämnas kan att Modianos mor var belgisk B-skådespelerska.
Läsaren blir delaktig i Victors allt mer kokande raseri, när en halvgammal danskavaljer stryker hans hjärtas dam över skinkorna. Käftsmäll eller en trasig flaska dängd i nacken på karln? Det är de varianter Victor överväger tills han påminner sig att han är en snäll pojke.
Att läsa om Victor är att knyta kontakt med en hel epok, den där Marilyn Monroe och Arthur Miller hörde till fixstjärnorna. Boken är, som Horace Engdal understryker, beströdd med namn på det som hör tiden till. Den återger också något annat, ungdomens och den första förälskelsens korta ögonblick, beskrivet av en mästare.