Albert Bonniers förlag
Hur kan en kvinna som dog i tsunamin i Thailand hittas mördad på en ö i Mälaren flera år senare? Det är den gåta som kriminalkommissarie Evert Bäckström och hans kolleger på Solna-polisen ska knäcka i Leif G W Perssons nya deckare. En burk med Bullens korv visar sig spela en viktig roll.
Det ska sägas direkt: det här är en av författarens mest lyckade böcker. Framförallt är det en väldigt skojig bok. Leif G W Perssons leker hejdlöst med sina figurer, Evert Bäckström är odrägligare än någonsin och nidporträttet av åklagaren Hanna Hwass är elakt så det förslår.
Evert Bäckström är redan från början helt på det klara med vad som hänt. Sedan ägnar han sig mest åt tokigheter som att skrämma upp sin chef och åklagaren genom att plötsligt låtsas vara en fanatisk kristen som får uppenbarelser från Gud om gåtans lösning.
Men Leif G W Persson lämnar oss inte där bland dessa skojiga stolligheter. Vi får som vanligt i hans böcker en rejäl genomgång av polisens vardagsjobb för att hitta bevisen för att Evert Bäckström har rätt – något som hans kolleger i det längsta tvivlar på. I den mödosamma marschen mot sanningen har författaren som vanligt hög trovärdighet – även om han med en självironisk grimas låter Bäckström avfärda honom som en ren charlatan.
I ett sidospår återkommer G W och Bäckström till den dyrbara speldosa som spelade så stor roll i Den sanna historien om Pinocchios näsa (2013). Nu förespeglas Bäckström en rejäl rysk belöning för sin insats (som redan berikat honom rejält) och han solar sig i den glans som väntar honom när Putin ska utdela både medalj och belöning.
Evert Bäckström både äter och super värre än vanligt den här gången och det är obegripligt att detta inte ställer sig i vägen för hans ständiga sexuella framgångar.
Leif G W Persson måste ha haft rejält roligt när han skrev den här bocken. Och det bästa med det är att läsaren också har roligt. Samtidigt som man får en lektion i kriminalteknisk vardag.