Guadeloupe är ett franskt departement och en liten grupp öar långt österut i de Små Antillerna. Det är en egen värld, ett mikrokosmos, som vilar på ett mörkt förflutet av slaveri och våld. Condé skriver gärna om människans behov av gemenskap och tillhörighet, oavsett släktskap eller nationell härkomst.
Trots en mängd starka kvinnoporträtt och berättelser om kvinnlig sexualitet vägrar hon att kalla sig feminist. Om man som hon kommer från en koloni, vet man att både män och kvinnor varit offer för förtryck, vilket ger en solidaritet mellan män och kvinnor, som kanske saknas i Europa och USA. Hennes texter är fyllda av skam, blod, våldtäkter och förtryck.
I "Célanire" knyts myt, mystik och historia ihop till en spännande och ibland spöklik historia om passion och hämnd. Här blandar hon magisk realism med autentiska händelser på ett alldeles eget sätt. Det är mycket handling i romanen, vilket ändå inte utesluter en hel del drömmar och fantasi, då den utspelar sig i början av 1900-talet i Elfenbenskusten, Guyana, Guadeloupe och Peru. Även skildringen av exilen är en viktig del av Condés författarskap, då många av hennes romaner utspelar sig i osäkra zoner, där kontakter mellan olika kulturer tillåts ta stor plats. Själv har hon, som den kosmopolit hon är, bott i Guadeloupe, Frankrike, Guinea, Ghana, Senegal, Elfenbenskusten och USA. Hennes författarskap har alltid varit i ständig rörelse, både genom historien och mellan världsdelarna.
Kvinnans sexualitet har alltid varit ett viktigt motiv för henne. Hon skriver om hur kvinnan utnyttjats men också om hennes egen lust. Hon är alltså inget offer som man ska tycka synd om utan äger både egen röst och kropp. Vem halshögg Célanire? Ryktena är många på missionsstationen i Elfenbenskusten, dit hon kommer för att leda en missionsskola. Hon bär alltid en scarf runt halsen för att dölja sina ärr, men folk har olika uppfattning om henne. Är hon så helgonlik som många tror eller är hon en demon?
Célanire vägrar att ge upp sin kamp för att ta reda på sanningen om sitt förflutna. Hennes avsikt är att hämnas det brott som hon en gång utsattes för. Condé åstadkommer ett nytt kraftfullt kvinnoporträtt med ett av sina favoritteman – övergreppen som begicks i kolonialismens namn. Célanire är mulatt och kommer från Guadeloupe.
Condés språk har ett beständigt och behagligt flyt. Hon tar inga genvägar och använder sig aldrig av schabloner eller förenklingar för att skildra det komplicerade livet i Karibien. Hennes romaner har oftast gett mig annorlunda och starka läsupplevelser, vilket även gäller "Célanire".