Norstedts
”Hellre älskare än katt.” Det är konstprofessorn Karolina Anderssons prioritering sedan hon brutit upp ur elvaårigt samboskap. Hon är huvudperson i Therese Bohmans nya bok "Aftonland", som presenteras som ”en idéroman om kärlek, konst och ensamhet”.
Den känns mer som en lång föreläsning, trots Karolinas erotiska utflykter framför dataporr eller tillsammans med män som korsar hennes väg.
Författaren och kulturjournalisten Therese Bohman är från Krokek i Kolmården men bor och arbetar i Stockholm. Debutromanen "Den drunknade" (2010) satte henne på den litterära kartan och med "Den andra kvinnan" (2014), nominerad till Augustpriset, placerade hon sig bland den svenska litterära eliten.
Men "Aftonland" är blodlös, därför att dess personer har vaga konturer.
Boken vimlar av referenser till konst, kulturhistoria och forskning. Det är intressant men triggar inte läsaren till hetsläsning.
Bokens behållning ligger i stället i den analys Therese Bohman gör av vår tids ideologier, av akademikern i förhållande till andra kategorier och av vad den biologiska tickande klockan gör med kvinnan.
Karolina flyr ur kvävande tvåsamhet och hamnar i ensamhetens strypgrepp. Desperat griper hon efter erotik och närhet medan hon rasar mot orättvisan i att vara instängd i en kvinnokropps korta fertilitetscykel. ”Inte kunde väl biologin rå på henne, som läst så många böcker.” Men jo!
Så ser hon plötsligt akademisk berömmelse vinka. Hennes unge doktorand Anton, en av dem som hamnar i hennes säng, påstår sig ha kommit en unik konstsensation på spåren.
Karolina har redan börjat sola sig i glansen av hans upptäckt när hon inser att han ljugit ihop den. Fräckt stjälper hon över honom och hans avhandling på en kollega hon avskyr, för att denne ska stå med skammen att ha låtit sig luras.
Therese Bohmans Karolina ser vår tids ideologier som den sista manieristiska fasen i en utveckling på väg mot dödsryckningarna. Hon jämför manierismen med en nästan utblommad tulpanbukett, överväldigande i undergången.
Tron att vuxna skulle vara mer komplicerade än barn och att akademiker skulle föra djupare samtal än gemene man får dödsstöten.
Vuxna är som ungar på skolgården, hävdar Karolina. De är upptagna av en enda sak: att få bekräftelse och uppskattning.
Och universitetssnacket! Vad handlar det om? Jo, vädret, helgen, barnen, mat och tv-serier!
Idéromaner är i dag tunnsådda. Och fyller de någon roll i en tid som vår med dess obegränsade möjligheter att sprida fakta och idéer?
I "Aftonland" kväver fakta och tankegods intrigen. Grekiska myter, konst och ett ryskt försök att korsa apa med människa hör till det som presenteras. Och visst! Det är intressant. Men en roman skall först och främst vara en roman och inte en föreläsning.