Norstedts
Det vimlar inte av biografier över internationellt kända personer från antiken i Sverige, så därför är det roligt att Allan Klynne har kastat sig över en av dem i sin senaste bok. Den handlar om den märklige mannen Pyrrhos som levde mellan 319 och 272 f Kr. Mest känd är Pyrrhos i dag för uttrycket Pyrrhos-seger som kommer sig av något han själv skulle ha sagt efter en seger över romarna, vilket var något i stil med (det finns flera varianter på citatet): ”En sådan seger till över romarna, och vi är förlorade!”
Mycket mer än så vet de flesta inte om Pyrrhos i dag och Klynne visar i sin bok vad det beror på. Han framhåller att Pyrrhos levde i en tid då romarna höll på att skapa sitt välde över Medelhavet, och i striderna kring det stod Pyrrhos på fel sida. Just därför raderades han mer eller mindre medvetet ur historieböckerna.
Pyrrhos levde också i tiden precis efter Alexander den stores död – han avled år 323, alltså bara fyra år innan Pyrrhos födelse, i en tid som ofta kallas Hellenismen. Då spreds den grekiska kulturen ut över Medelhavsvärlden och långt bort genom Mellanöstern. Det rike som Alexander skapat föll samman i småkungariken, ett av dem var Epiros i nordvästra Grekland och där blev Pyrrhos kung.
Under ett liv av nästan ständiga krig, först inom den grekiska världen och senare mot romarna, var Pyrrhos relativt framgångsrik. De segrar han vann lyckades han dock inte förvalta och skapa något mer bestående av. Klynne visar hur Pyrrhos gick från det ena kriget till det andra i en förvirrad och bitvis tröstlös kamp.
Klynnes bok är brett upplagd och har mer än 400 sidor, trots att man vet ytterst lite om Pyrrhos. En av de källor Klynne använder mest är den antike historikern Plutarchos, som skrivit en kort biografi om Pyrrhos som får rum på 36 moderna boksidor. Det säger en del om hur mycket vi inte vet om honom. En stor del i Klynnes bok handlar därför om andra aspekter av den tid som hans huvudperson levde i. Här hade man som läsare önskat att Klynne hade tagit sig ännu större friheter genom att använda sin rika kunskap – för väldokumenterade och ytterst nära forskningsfronten ligger hans beskrivningar – till att beskriva andra aspekter av den hellenistiska värld och kultur som Pyrrhos levde i. I stället ägnar sig Klynne åt väl mycket källkritiska resonemang som visserligen är belysande men som inte tillför berättelsen särskilt mycket mer än ytterligare osäkerhet kring vad vi faktiskt kan veta om Pyrrhos. I längden blir dessa resonemang och krigsskildringarna lite tröttande. Och det är synd på en bok som annars i stora delar är intressant och som kan tillföra en hel del kunskap om en i Sverige fortfarande alltför okänd tid.