Merete Mazzarellas beläsenhet, förankring i vardagen och lysande förmåga att göra det svåra greppbart gör hennes nya bok, "Om livets mening", drabbande. Där skiljer hon på ”meningen med livet” och ”meningen i livet” och visar hur slump, öde och val påverkar oss.
Med drastiska exempel slår hon fast att vi måste ha begriplighet och sammanhang i våra liv.
Medeltidens världsbild, skildrad av Dante, var lättfattlig. Där störtade den förskjutne ängeln Lucifer som en brinnande komet mot jorden och genomborrade den, så det helvete där han själv blev Satan bildades. Det visste man. Egen talan hade man inte.
Så kom renässanshumanisten Pico della Mirandola och la ansvaret på individen i sin skrift "Tal om människans värdighet", där Gud får säga till Adam: ”Du är av inga gränser instängd utan skall fastställa dem själv med din vilja som jag lagt i din hand.”
Det är en ynnest att lotsas genom tid och tankekomplex av Mazzarella. Hon ställer oss framför kung Abargi och hans drottning Puabi och de 126 hovmän och hovdamer som följde dem i döden i den sumeriska staden Ur för cirka 5 000 år sedan. De 126 hittades i prydliga rader, vackert klädda och med hål i huvudet vid en utgrävning 1922.
Hur ville någon bli hovfolk där? Jo, Mazzarella förklarar. I dessa människors värld valde man inte, för livet var lika utstakat som himlakropparnas rörelser.
Med serendipity avses uppmärksamhet och kombinationsförmåga. Ordet kommer från en saga om klipska prinsar i landet Serendip. Så hette en gång Sri Lanka. Hur ska det gå med serendipity i dag, när vi nöjer oss med nakna Googles-fakta, undrar Mazzarella.
Förintelsegenren inom litteraturen får tummen ner. Hon jämför den med våldspräglade dataspel. Hos båda ser hon ondskan främmandegöras så vi undgår ansvar.
Offentlig botgöring gjord till underhållning och förnedringsteve och vetenskapliga experiment där försökspersonernas moraliska gränser sätts ur spel hör till annat hon tar avstånd ifrån.
Hennes faktahantering och distinkta förklaringar är en hugsvalelse! Hon använder samma teknik som Karin Johannissons: djup kunskap och egna tankar presenterade med stilistiskt bett och enkelhet.
Amerikanska präriens bufflar blir det pedagogiska redskap hon förklarar livsmeningen med. De var förutsättningen för Crow-nomadernas existens, indianstammen vars byte och symbol de var. Så vällde de vita in från öst, utrotade bufflarna, gjorde vetefält av prärien och genomkorsade den med järnväg.
”… när bufflarna försvann sjönk mitt folks hjärtan till marken”, sa den gamle hövdingen Plenty Coups. Och en av stammens åldrade kvinnor sa: ”Jag lever ett liv jag inte förstår.”
Med de två citaten fångar Mazzarella nutidsmänniskans hela dilemma, utkastad som hon är i ett ingenting hon inte begriper. Lägg därtill att hon fråntagits sin statusroll som Guds avbild. Nu, när också ”självet” ifrågasätts och beskrivs som kemiska reaktioner i hjärnan, är det riktigt illa.
Bakom längtan till martyrdöden hos unga jihadister i väst ser Mazzarella just jakten på ”ett sammanhang … större än de själva, …., som de kan leva och dö för”.
”Tja, det är väl det lilla ämnet livets mening” svarade Mazzarella när en släkting frågade vad hon skrev om. Snart insåg hon att livets mening alltid varit hennes ämne.
I bokens avslutande credo listar hon vänskap, samtal, hopp och förmåga till förundran bland det som är nödvändigt för att hon ska hitta mening i sitt liv.
Odödligheten lämnar hon därhän men säger med Rilke: ”Ha tålamod med allt som är olöst och försök att älska själva frågorna”.