Fräsande fräck och bitskt roande

”Jag vill dö nu med en gång”, deklarerar lille Benjy, en av huvudpersonerna i Jonathan Safran Foers nya roman "Här är jag", en bok hjärtskärande och crazy som livet självt.

Jonathan Safran Foer. Författarens debutroman "Allt är upplyst" filmades 2005 och romanen "Extremt högt och otroligt nära" om terrordådet 11 september filmades 2011. Också hans nya bok är som gjord för film.

Jonathan Safran Foer. Författarens debutroman "Allt är upplyst" filmades 2005 och romanen "Extremt högt och otroligt nära" om terrordådet 11 september filmades 2011. Också hans nya bok är som gjord för film.

Foto: Jeff Mermelstein

Bokrecension2017-04-22 05:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Då har ungens pappa Jacob, mot bättre vetande, tutat i honom att i himmelriket är det födelsedag var dag. Allt för att stilla sonens dödsskräck.

Elva år har gått sedan Foer, detta språksnille med filosofi och litteratur i kappsäcken, senast gav ut en bok. När han nu gör det igen är han mer personlig än någon gång tidigare.

I "Här är jag" filar hans centralgestalt, den amerikanske juden och trebarnspappan Jacob, på ett manus i nästan lika lång tid, tio år. Han tiger om det av rädsla för att göra sin farfar upprörd, eftersom boken skildrar familjens historia.

Så hänger sig farfadern, hellre än att förpassas till ett hem för åldringar, och det blir fritt fram för Jacobs familjekrönika, tänkt som tv-serie.

Då är Jacobs äktenskap på väg att haverera, hans tre pojkar snart skilsmässobarn, vandrande mellan två hus, hans gamle hund mogen för avlivning och ödsligheten i hans liv uppenbar. Hans livs enda hopp, hustrun Julia, låter honom fortfarande luta sig mot henne när hon ser hans vånda, men för henne finns en ny man och ett nytt liv.

Så ser ena halvan av denna berättelse ut, den som handlar om kärleken, så lätt att punktera i vardagen.

Den andra handlar om att vara jude i, respektive utanför Israel. Genom att föra in en förödande jordbävning i Mellanöstern, som förvärrar motsättningarna i området, ställer Foer frågan om tillhörighet på sin spets. Är diasporan beredd att rycka till Israels räddning? Det är frågan.

Pulsen i berättelsen, fräckheten i anslaget, livligheten i språket och den fräsande replikväxlingen är lika påfallande som i Foers tidigare romaner och lika filmisk. Den intellektuella skärpa Foer besitter gör hans dialoger rakknivsvassa. Och bitskt roande. På kornet återger han barns, vuxnas och åldringars sätt att tänka och tala.

I förbigående nämner han att judarna, som utgör 0,2 procent av jordens befolkning, håvat in 22 procent av Nobelprisen. Samtidigt driver han lika kärleksfullt som allvarligt med det judiska likaväl som med det allmänmänskliga.

De intensiva veckor romanen handlar om beskriver upplösningen av ett 16-årigt äktenskap. Det börjar med en lapp med snuskiga och rasistiska ord, som Jacobs och Julias 13-årige son Sam påstås ha skrivit. Inom kort skall han motvilligt tvingas fira bar mitsva, den judiska ceremoni som markerar religiös myndighetsålder.

Jag lovar, det blir minnesvärda veckor också för läsaren. Man dras in i det komplicerade bygge ett hem är, påminns om hur kloka barn kan vara och om hur fegt och ouppmärksamt och egotrippat den vuxna människan kan bete sig i de viktiga ögonblick då hon har makten att rädda eller rasera sin tillvaro.

Jonathan Safran Foer

Här är jag

Övers: Annika Ruth Persson

Norstedts