Övers: Lena Karlin
Urval, inledning, kommentarer: Josefin Holmström
Ellerströms
Den amerikanska poeten Emily Dickinson, född 1830 i Massachusetts, USA, är både känd och inte särskilt känd i Sverige. Att hon isolerade sig i hemmet och firade ner korgar genom fönstret är vad de flesta brukar känna till.
Det hindrar inte att enskilda fantaster anser henne så betydelsefull att hennes privatbrev förtjänar att översättas till svenska och ges ut här. Jag har ingen aning om hur stor eller liten marknaden kan vara för detta, men jag måste beundra hängivenheten.
För den svenska publiken är det kanske förordet som är mest intressant. Det fungerar som en introduktion i ett författarskap och ett tankeuniversum, som handlar om kärleken till hemmet, till de närmaste vännerna och familjen, med en djupt kristen grundton.
Roligast av breven är de till den älskade vännen Susie, och de till brodern Austin. Ett konsertbesök med Jennie (sic!) Lind är livligt skildrat, allt från en konstrande häst och hällregn till drillande sång, men "jag skulle ändå föredragit en yankee".
I den sista delen i denna lilla vackra bok är breven som skrivs till tidningsmannen Samuel Bowles. Jag blir lite besviken över att inte finna det kända "the heart wants what it wants – or else it does not care". Skulle inte det vara i ett brev till just Bowles? Lite efterforskningar visar att det var till fru Bowles, Mary. Lite synd, men alla har väl sina favoritcitat av denna poet som gav ut så få dikter under sin levnad, men som fortsätter att beröra.