Övers: Ulrika Jannert Kallenberg
Bakhåll
Bara 90 sidor men minerad från första meningen som introducerar läsaren till ”ett särskilt tillfälle”. Det ska kokas musslor så far kan bjudas på sin favoriträtt när han kommer hem från tjänsteresan. Befordrad för sina enastående färdigheter och sitt behagliga sätt.
Stämningen är uppjagad hos de tre som väntar. Mamman, sonen och dottern hjälps åt att skära potatis till pommes frites och skrubba och koka fyra kilo levande skaldjur. Det gäller att ställa om sig för att vara ”en riktig familj, som far kallade det”.
Tyska Birgit Vanderbeke gjorde prisad debut 1990 med kortromanen ”Musselmiddag”. När den kom på engelska häromåret blev den internationellt uppmärksammad och har nu även översatts till svenska.
Undan för undan sipprar fakta fram om denna ”riktiga” familj, dompterad av en kolossalt stingslig och obehaglig patriark som brukar ägna kvällarna åt ”sanningssökande”, dom och straffs verkställande. Familjen är en enda besvikelse för honom, särskilt barnen: sonen en vekling som bara får tvåor på prov och inte vågar gå hem när det är dags för betyg, dottern som visserligen är duktig i skolan, men inte tillräckligt bra, och vars musikintresse, liksom moderns, måste kvävas.
”Jag tycker att undergivenhet är vidrigt” förklarar dottern – som bär fram texten i jagform – apropå musslorna som efter några minuter i det heta vattenbadet undergivet öppnar sig – och därmed dör.
Medan de tre dricker upp fars nästbästa vin minns de med vemod hur härligt det var att få vara som ”riktiga vildar” när far var borta på tjänsteresor. Prick sex ska det annars alltid ätas middag, nu blir klockan både sju och åtta, och ”Hoppas ingenting hänt” övergår via dotterns ”Än sen då” till enighet om att det bästa vore om han inte kom.
Det blir en kväll av trotsighet och ”hysteriska” tankar – som mors avslöjande att hon i hemlighet alltid högaktat och beundrat Medea. Ohyggligt i detaljerna, alltmer absurt och stundom tragikomiskt. Och oerhört skickligt skrivet, med försåtlig ironi. ”Die Wende” inom de nära relationernas sfär.
Vanderbeke är född i Östtyskland 1956 och hennes familj flyttade till väst redan 1961. Man behöver inte veta att ”Musselmiddag” skrevs kort för Murens fall för att läsa den som en politisk allegori om en auktoritär regims kontroll över individens beteende, känslor och tankar.
Men Vanderbeke inordnar sig också i en inom tyskspråkig litteratur speciell tradition av skildringar av auktoritetstro på familjenivå. ”Musselmiddag” har samtidigt en bredare allmängiltighet som satir över barnuppfostran och den svarta pedagogiken, för att använda psykoanalytikern Alice Millers begrepp.
Kortromanen tycks vara Vanderbekes format. Hennes författarskap omfattar hittills tolv böcker. Man kan bara hoppas att flera snart blir översatta. Visst låter väl en titel som ”Gold oder Leben” (ungefär: Pengar eller livet) lovande!