Atremi förlag
Det finns ett särskilt sorts berättande som är knutet till landsbygd med dess skogs och jordbrukskultur. Det är skrönor och dramer som gör anspråk på att vara sanna och som omfattar såväl spänning och humor som ett djupt allvar.
Sievert Sjöberg, känd kulturpersonlighet i Östergötland, kan detta berättande. Men så kommer han också från skogarna i Rimforsa och har dessutom ett förflutet som polis, vilket jag tror varit honom till stor hjälp i den nya novellsamlingen ”Vinternatt”. Här finns ett antal berättelser samlade med ett återkommande tema från glesbygden; ensamma män, utsatta kvinnor, sköra individer, ondska och tragiska historier. Samtidigt har författaren en förkärlek för att vända på perspektiven. Bakom den välborne advokaten i det tidiga 1900-talets Stockholm ruvar skammen. Hos den näst intill hemlöse mannen i Kisa vilar hjälteglorian.
"Vinternatt" är en bra rubrik, inte bara för den berättelsen av många som bär detta namn, utan för novellerna i stort. Det ruvar ett kyligt mörker kring människorna. Rättvisan och upprättelsen är lika brutal som de människor och skeenden som hotar och ifrågasätter den. Tiden är ofta ett 1900-tal och tonen lätt cynisk på gränsen till uppgiven.
Sievert Sjöberg är en god berättare som inte låter läsaren få grepp om lösningen i förtid, med förmåga att skapa en känsla av Twin Peaks också i gränsskogarna mellan Östergötland och Småland.
