Det kan låta överpretentiöst att göra en seriebok baserad på de sju dödssynderna. Men i en god satirikers händer blir det långt ifrån pretentiöst. Elin Lucassi är en god satiriker. Hennes nya seriebok ”Synd” sätter: avund, vrede, vällust, lättja, frosseri, girighet och högmod i centrum för en humoristisk, personlig och barskt uppfodrande samtidsanalys.
Elin Lucassi jobbar i samma infotainment-genre som Liv Strömquist. Med humor och finess lägger hon, precis som sin mer kända serietecknarkollega, sin samtids vita fläckar under lupp. Hon är politisk och vass; kommer från vänster. Och precis som Liv Strömquist är hon slagkraftigt feministisk i sin analys och sitt uttryck.
Det ligger i genrens fara att bli övertydlig och förutsägbar. Det är lätt att slå in redan inslagna dörrar. Och visst Lucassi bankar ner några luftdörrar, säger en del självklarheter och ibland blir analyser och iakttagelser platta. Men på det stora hela är hon en säker häcklare. Fnissdensiteten är hög rakt igenom boken och gapskratten finns där. Som när hon lustmördar den jovialiske, småfulla, äldre matlagningsmannen i bar överkropp (läs Plura) och sedan byter ut honom mot en kvinna, med hängbröst och fulla kulturkompisar.
Allvaret finns där också. Och klassanalysen. Som när hon lägger sina egna erfarenheter från jobb i förort och innerstad bredvid varandra och visar upp hur lika konventionerna egentligen är. Och sedan konstaterar att trots likheterna blir utkomsterna och livsresorna för människorna som bor i de skilda stadsdelarna, bara 1,5 mil från varandra, så enormt olika.
De sju dödssynderna är i Elin Lucassis händer effektiva utgångspunkter för tankeväckande och rolig samhällssatir. Bra att de gamla synderna kom till vettig användning igen.