Detaljrik och träffsäker Hornby

Nick Hornby: Funny Girl

Nick Hornby, född 1957, debuterade med självbiografiska "Fever Pitch" 1992.

Nick Hornby, född 1957, debuterade med självbiografiska "Fever Pitch" 1992.

Foto: Jessica Gow

Bokrecension2016-05-08 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Övers: Emö Malmberg

Forum

När hon vinner skönhetstävlingen lämnar hon omedelbart tillbaka titeln. Inte av någon idealistisk övertygelse eller godhet. Nej, Barbara Parker vill helt enkelt inte stanna i Blackpool. När hon får veta att det förväntas av Miss Blackpool att vara bandklippare och maskot vid alla möjliga tillställningar i staden under ett helt år och då lägger hon benen på ryggen. Hon vill inte fastna. Hon vill till London. Hon vill bli skådespelare och hon vill vara rolig, precis som idolerna på radio och tv. Precis som Lucille Ball.

Nick Hornby behöver knappast någon närmre presentation. Han är mannen som, på egen hand, fått män att läsa igen. Hans böcker ”High Fidelity” och ”Fever Pitch” med centrum av manlig vänskap, kärlek, fotboll och rockmusik gav upphov till en helt ny genre ”lad lit”. En genrebeteckning som Nick Hornby själv tycker direkt illa om då den förminskar och låser in hans böcker i en grabbighetskultur som han känner sig främmande inför.

Kanske är det därför han den här gången låter en kvinna vara huvudperson. Kanske är det därför han här vill lyfta frågor om könsroller, inte minst inom nöjesindustrin och under en tid som formade populärkulturen. Boken utspelar sig till största delen i mitten av 60-talet, då Swinging London var navet som popvärlden snurrade runt.

Nick Hornbys styrka ligger som vanligt i den tonsäkra träffen i dialogen. Och i detaljrikedomen som gör hans universum igenkännligt och levande. Den här gången är det arbetet med en komediserie på BBC som är i centrum och som blir bokens stora behållning. För även om det är Barbara Parker som är bokens huvudperson så är det unga manusförfattarparet Bill Gardiner och Tony Holmes som stjäl boken. I deras manusdiskussioner. I deras kämpande med självbilden som enkla underhållare i stället för uppburna författare ligger hela diskussionen om vad som är kultur och vad som är underhållning. Där ligger diskussionen om vi överhuvudtaget kan ha det ena utan det andra. Och där ligger frågor som Nick Hornby själv brottas med i allt sitt skapande.