Vältajmad och rolig barnteater

”LasseMaja och Hamletmysteriet.”Ida Jensen, David Arnesen, Kalle Westerdahl, David Book, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Daniel Gustavsson och Alexandra Drotz Ruhn.Manus: Jonna Nordenskiöld i samarbete med Martin Widmark. Regi: Jonna NordenskiöldCrusellhallen, Linköping, 7/9

Lasse och Maja sätter upp ”Hamlet” i Vallebys teatersalong samtidigt som de löser mysteriet med den förvunna kungakronan.

Lasse och Maja sätter upp ”Hamlet” i Vallebys teatersalong samtidigt som de löser mysteriet med den förvunna kungakronan.

Foto: Bild: Jenny Baumgartner

Barnteater2019-09-08 10:42
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns de som tror att det enda som förmår roa barn är hysteriskt vrålande tecknade figurer eller saker som händer i ett galet rasande tempo. Jag önskar att de hade suttit i Crusellhallen på lördageftermiddagen under Dramatenföreställningens Sverigeturné. Då hade de fått se och höra barn skratta åt och leva sig in i – hör och häpna – ”Hamlet”.

Författaren Martin Widmark (uppvuxen i Linköping) och illustratören Helena Willis har gett ut ett trettiotal böcker om LasseMajas detektivbyrå. Före föreställningen sitter de och signerar sina verk i foajén till konserthuset. Kön av barn som vill träffa sina idoler ringlar lång.

Lasse och Maja (härligt samspelta David Arnesen och Ida Jensen) har tagit paus från sin detektivbyrå för att hjälpa den barska kulturtanten Barbro Palm (Hulda Lind Jóhannsdóttir) att sätta upp just ”Hamlet” på teatern i Valleby. Deltar gör även bagaren Dino Panini (Daniel Gustavsson) och hans fästmö Sara Bernard (Alexandra Drotz Ruhn), polismästaren (Kalle Westerdahl) och stadens präst (David Book). En inhyrd kungakrona kommer (förstår vi tidigt) att försvinna, och det är bara Lasse och Maja som kan lösa mysteriet – med hjälp av barnen i salongen. Och den unga publiken är förstås med på noterna.

Manusförfattarna tar god tid på sig att plantera intrigen, så lång att första akten emellanåt känns seg. Men efter paus tar det bättre fart och finalen med själva framförandet av Shakespeares odödliga 1500-talsdrama är något av det roligaste jag sett på en scen. De rutinerade Dramatenaktörerna vet precis hur teaterälskande amatörskådespelare beter sig. Fantastiskt vältajmat och roligt.