Bonnier Carlsen
Troligen finns det ingen busslinje 560 som passerar förbi ett slott vid namn Spegelsjö, och länsmuseet har, så vitt jag förstår, inte heller placerats ”korrekt” på stadskartan, men vad spelar det för roll i berättelsernas uppdiktade värld? För Linköpingsförfattaren Katarina Genar är det viktigare med en välskriven, hållbar intrig och trovärdiga karaktärer – åt en bokslukande mellanålder med rättframma krav på såväl magisk spänning som vardagsnära underhållning.
Liksom i de tidigare äventyren kretsar ”Silvervinges hemlighet” kring en gåta som med hjälp av föraningar och mystiska inkänningar äntligen kommer att lösas. Varför känns det obebodda slottet som Erik besöker ihop med sin mamma fotografen så märkligt bekant? Och vad är det som lockar så extra mycket med skogsdungen längst nere i den förfallna trädgården?
Lusthuset, den klingande vindspelet, ett gammalt kassettband från 1970-talet, en silverfjäril. Breven.
Steg för steg bjuds vi in att tillsammans med Erik och hans kompis Alva delta i utforskandet av hittills fördolda kopplingar. Okända släktskap mellan människor och generationer; sammanhang ingen kände till och som inte enbart låter nuets pusselbitar falla på plats, utan också ger viss postum upprättelse åt det som en gång gick förlorat. Just denna anstrykning av ofrånkomlig melankoli och sorg är för övrigt ett eftertänksamt och genomgående drag i Genars böcker.
Slutligen: Att läsaren förmodligen är lösningen på spåren en god stund innan den helt har landat hos huvudpersonerna själva tycks också utgöra något av en generös grundtanke. En vänligt trygghetsskapande inställning jag gärna accepterar.