Musikallåtar som peppar och tröstar

När känslorna väller över en, men tankar och ord tar skydd i ens inre, då finns alltid musiken där. Som tröst, som inspiratör, som påhejare.

Klara Enervik tar ton i Ung scen/östs ”24 timmar – en musikalkonsert”.

Klara Enervik tar ton i Ung scen/östs ”24 timmar – en musikalkonsert”.

Foto: Pressbild

Recension2022-04-29 09:25
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musikal

”24 timmar – en musikalkonsert”

Sång: Hani Arrabi, Klara Enervik, Niki Gunke Stangertz och Sofia Jung

Musiker ur Norrköpings symfoniorkester. 

Regi: AnnaKarin Hirdwall

Musikaliska arrangemang och kapellmästare: Oscar Collin

Ung scen/öst, Linköping, 28/4

Offentlig förställning i dag

Ung scen/öst vill hjälpa barn och unga att hantera känslor genom att ta ”barns och ungas drömmar och rädslor på allvar” med ”kvalitativ scenkonst som ställer frågor, utmanar och lockar till skratt”. 

I ”24 timmar – en musikalkonsert” vänder de sig främst till tonåringar. Vi som tagit oss igenom den åldern minns fasan över att inte passa in, att bli ensam, att bli utpekad. Tillsammans med musiker ur Norrköpings symfoniorkester mildrar sångarna oro, roar och får oss att förstå att vi inte är ensamma med våra våndor.

Låtarna är en räcka betraktelser över vem man är i gänget (”Playing Nancy” ur ”Groundhog day”), rädslan att inte bli vald (”When he sees me” ur ”Waitress” och ”Who I’d be” ur ”Shrek”) och äktenskapliga kommunikationsproblem (”Therapy” ur ”Tick, Tick . . . Boom” av Jonathan Larson). 

Scenbilden är avskalad med fyra svarta podier och en massa skodon med vilka sångarna byter karaktär. Orkestern kompar med lyhördhet och stringens. Små rörelser understryker musiken, men inte tar fokus från den.

Tonåringarna som fyller salongen sitter tysta under den timme föreställningen varar. När den är slut brister de ut i jubel och applåder. Ett betyg så gott som något.