En sammanbiten Jens Johansson som troligen förväntas låta som pappa Jan.
Konsert
"Jazz på Svenska"
Bröderna Johansson
Östergötlands Museum
Konserten var slutsåld. Förväntansfulla trängdes i Länsmuseets entré. Där fanns de som var med när det tilldrog sig och andra kände ”Bröderna Johansson” från hårdrockvärlden med namn som Yngwie Malmsteen, Hammerfall och Ritchie Blackmore.
Jo då, vi fick höra de flesta av skivans höjdpunkter och det lät nästan som 1964, men jag tror att grabbarna har lite för stor respekt för pappa Jans tolkningar. Man inledde med ”Skänklåt från Floda”. Jens som spelar piano har samma läckra anslag och frasering som sin far. Anders, som spelar kontrabas verkar ha ett annorlunda förhållande till sin fars tolkningar. Eller rättare sagt till basisten Georg Riedel.
Jag saknar drivet, pulsen och trycket som Riedel hade. När Anders spelar blir det så försiktigt att ljudbilden blir snedvriden. Man vågar helt enkelt inte ta sig för stora friheter.
Anders Johansson var lika laidback i sina presentationer som i sitt basspel.
Det mesta lät som det alltid gjort. Efter paus hade respekten släpp lite. Jens vid pianot dristade sig att förändra klangbilden genom att lägga till eller byta ut toner i vissa ackord. Med ”Emigrantvisa” började det hända saker. Både Jens och Anders drog iväg på utflykter vi inte hört tidigare. Här tog jazzen överhanden.
Publiken var nöjd och vem kan säga till en jublande publikskara att de tycker fel!