Nobelpristagaren Friedrich August von Hayek 1974.
Böcker
Friedrich August von Hayek
“Spontan ordning”
Översättning: Caspian Rehbinder
Timbro förlag
Var han liberal eller snarare konservativ? Om det tvistar de lärde. Själv besvarade Hayek frågan i sin klassiska essä “Varför jag inte är konservativ” redan 1960. För honom är liberalen en person som är prövande och öppen inför tidens oundvikliga gång medan den konservative reflexmässigt sätter foten på bromspedalen mot all förändring. Hayek dömer inte ut den konservativa instinkten, tvärtom är den ofta en sund reaktion mot de progressiv sinnade som ständigt vill omstöpa allt och har svårt att det som är värt att bevara. Samtidigt tenderar konservativa att beskydda orättfärdiga privilegier och vara väl nationalistiska och protektionistiska. Framför allt kan de få för sig att tvinga sin egen bestämda uppfattning om verkligheten på andra och inte förstå värdet av mänsklig mångfald.
Men sanna liberaler är det enligt Hayek ont om, de kommer alltid att utgöra en minoritet. Ur ett historiskt perspektiv uppstår för honom liberalismen som en idétradition ur engelska Whigs i slutet av det blodiga 1600-talet, ett politiskt parti som drev frågan om parlamentets överordnade makt över kungahuset och engelsmännens rätt till yttrande- och religionsfrihet.
Whigs var en viktig influens för filosofen John Locke, “liberalismens fader”. Hans religiösa bakgrund var inom puritanismen, en sträng from av protestantism som betonade hårt arbete, ekonomisk disciplin, fromhet och självständig bibelläsning. Lockes politiska ideal är ett myndiggörande av medborgarna och en respekt för deras fria vilja. Ett lands lagar ska stiftas enligt dess befolknings uppfattning genom representanter i en folkförsamling. Enligt Locke finns det dessutom ett fåtal naturliga rättigheter som människor äger som individer oberoende av om andra respekterar dem. Vi alla äger rätt över oss själva och den egendom vi förvärvat genom arv, köp eller arbete.
Locke förordade maktdelning, folkförsamlingen stiftar lagar och bestämmer skatter, den utövande makten tillkommer den lagbundne regenten medan rättskipningen sköts av självständiga domare.
En viktig aspekt av Lockes lära är att folket har rätt att ta till våld och avsätta en regering som bryter mot lagen och inte respekterar dess rättigheter. När de starkt Whiginfluerade amerikanerna slog sig fria från Storbritannien i frihetskriget 1775–1783 var det just Lockes principer som åberopades då de upplevde sina rättigheter kränkta av det brittiska imperiet. Den engelske filosofens tankar blev också grunden för hela den amerikanska republik som sedan bildades. I dess konstitution fastläggs ett antal rättigheter som varken den federala makten eller delstaterna får kränka, inte ens om det är amerikanernas allmänna vilja. Dessa övervakas av Högsta domstolen som avgör vilka fattade beslut och stiftade lagar som strider mot konstitutionen och i förlängningen människans naturgivna rättigheter.
Ett amerikanskt kompani ger eld under slaget vid Long Island 1776. Rätten att bära vapen fick står betydelse för amerikanernas förmåga att slå sig fria från Storbritannien. Modern målning av Domenick D'Andrea.
Amerikanerna inlemmade i princip de rättigheter som engelska undersåtar sedan 1689 åtnjöt genom lagen Bill of Rights. En i dag omstridd sådan rättighet är varje medborgares rätt att äga och bära vapen. Den kom till i efterdyningarna av engelska inbördeskriget då både statsmaktens och rebellernas våld mot civilbefolkningen var så omfattande att man fann det nödvändigt att engelsmän därefter skulle ha rätt att beväpna sig för att kunna skydda sig själva och sin egendom oavsett vem som angrep dem. Denna rättighet äger de brittiska “undersåtarna” ännu i dag, även om den begränsats genom olika lagar och inte alls är föremål för debatt på samma vis som den mycket starka rätten till vapen som amerikanerna har. För dem var den förstås en förutsättning att kunna beväpna sig och bilda sina miliser för att slå sig fria från det brittiska imperiet och därefter har också rätten att bära vapen varit ett viktigt inslag både i nybyggarnas framfart över kontinenten och under amerikanska inbördeskriget.
Hayek konstaterar att USA i grunden är en liberal republik och det gör att vi som européer ofta förvirras av amerikansk politik. Under åtminstone den senare delen av 1900-talet har det ofta varit de “konservativa” Republikanerna som försvarat liberala värden (som rätten att bära vapen) mot Demokraterna vars “liberalism” snarare har socialistiska och progressiva inslag mot ökad statlig kontroll och ägande och inskränkningar av individuella rättigheter.
Liberalismen har traditionellt tolkats på ett annorlunda vis på kontinenten. Fransmännens liberala och republikanska arv har sina idéhistoriska rötter i 1600-talsfilosofen René Descartes förståelse av verkligheten som är radikalt annorlunda än den Locke något senare formulerade på andra sidan Engelska kanalen.
René Descartes. Målning av Frans Hals från 1649.
Genom en mycket systematisk process tänker sig Descartes fram till att vi människor har ett eget jag, ett medvetande som är oberoende av verkligheten utanför och som är vår resurs till kritiskt tänkande. Men denna utgångspunkt har Frankrike redan sedan innan revolutionen 1789 haft en tradition av central samhällsplanering och stark maktkoncentration i syfte att genom förståndet förädla tillvaron och göra den bättre för människan.
Locke däremot hade en helt annan uppfattning om hur vi människor fungerar. Enligt honom formas vi helt av våra erfarenheter och de miljöer vi lever och växer upp i, vi kan så att säga inte vara något annat än det vi föds till och blir. Vi behöver leva i en kultur för att lära oss hur vi ska vara människor i den här världen, språk har vuxit fram över tid och kan namnge de idéer och ting som vi möter genom livet. För Locke är det också givet att den goda moralen traderas i ett kristet samhälle och att barn och “vildar” inte med förstånd och vilja göra rätt för sig förrän de lärt sig Guds ord.
Hayek uppfattade Locke och dennes efterföljande tänkare som skottarna David Hume och Adam Smith och irländaren Edmund Burke, men också fransmannen Alexis de Tocqueville, som företrädare för en sann individualism, en tro på att starka och självständiga individer formas genom de små och starka gemenskaperna som familjen, grannskapet, församlingen och föreningarna. Samhället ska så att säga långsamt och organiskt växa fram underifrån, inte designas uppifrån av elitistiska “liberaler” med progressiva och radikala idéer. Det är utifrån de statligt sett okontrollerade sammanhangen opinioner för ett lands lagar ska bildas och i enlighet med anglosaxiska common law-systemet ska ett samhälles rättskipning formas av lokala traditioner och de enskilda domstolarnas prejudikat.
Den nykrönte kejsaren Napoleon I. Målning av François Gérard från 1805.
Hayek är inte förtjust i den kontinentala traditionen och de rättsliga system som har sin grund i Napoleon Bonapartes Code civil. Österrikaren hävdar att fransmännen sedan upplysningen, revolutionen och Napoleonkrigen fortsatt att ställa till det för världen med sin rationalism och att denna tyvärr fått den mest världsfrånvända och djävulska formen i Tyskland, något som orsakat mänskligheten två grymma världskrig. Descartes inåtvända blick blev i den tyska tappningen en svärmisk idealism, en kulturell narcissism och paranoia som förledde människor att tro att de själva och världen kan formas utifrån abstrakta och förflugna idéer i stället för att låta omgivningen forma dem.
Alexis de Toqueville. Målning av Théodore Chassériau från 1850.
Men det finns försonande kontinentala tänkare förstås, Tocqueville är en sådan som i sin stora studie av den amerikanska demokratin just betonade världen av decentralisering och det små gemenskapernas betydelse för den sanna individualismen. En annan sant liberal tänkare var den engelske politikern och katoliken John Dalberg-Acton, “Lord Acton”, född i Neapel 1834 och uppvuxen i München blev han så småningom en inflytelserik historiker vid universitetet i Cambridge.
Acton varnade ständigt för det moderna samhällets tendens till politisk och ekonomisk centralisering. Han ställde sig på konfederationens sida under amerikanska inbördeskriget just därför att han hävdade att den federala staten överträtt sina befogenheter gentemot delstaternas och sydstatarnas rättigheter. I dag finns en skrämmande förenklande tendens i samtiden att förstå inbördeskriget som en kamp mellan rasister och antirasister, men redan innan kriget pågick en långdragen politisk kamp inom den amerikanska republiken om hur makt skulle fördelas mellan federationen och delstaterna.
Lord Acton. Målning av Franz Seraph von Lenbach från 1879.
Hayek framhåller hur Acton ständigt stod upp för religionen gentemot den framför allt aggressivt sekulära liberala tradition som finns på kontinenten och betraktade den som andlig nödvändighet för att just kunna fostra fria och självständiga individer, djupt förankrade i ansvaret inför livets allvar.
Hayek tilldelades Nobelpriset i ekonomi 1974 tillsammans med den svenske nationalekonomen och socialdemokraten Gunnar Myrdal, två vetenskapsmän som befann sig som motpoler i samhällsdebatten. Hayek studerade den fria informationens betydelse för en fungerande marknad och ekonomi och Myrdal förordade samhällsplanering och social ingenjörskonst enligt den franska traditionen.
Nobelpristagaren Gunnar Myrdal 1974.
Sjuttonhundratalets brittiska tänkare filosoferade vidare i Lockes anda. David Hume uppfattade på samma vis att våra “jag” formas av vilka intryck vi får under vår levnad och den kultur som omger oss. Det gjorde att han hur politiskt hänseende har beskrivits som konservativ därför att han hävdade att moral, rätt och politik ska formas över tid i respekt med hur ett samhälle hänger samman över generationer och den sympati vi har för våra medmänniskor och den gemenskap vi delar.
Adam Smith. Målning av okänd konstnär från år 1800.
Adam Smith hävdade att vår moral framför allt är känslomässigt grundad i den kultur vi lever i och vår naturliga medmänsklighet. Så även om han har tillskrivits en egoistisk människosyn så var Smiths förordande av en fri marknad och decentralisering på det ekonomiska området framför allt en fråga om att ta vara på mångfalden av människors egna idéer och drivkrafter som ett led i att göra samhällen rikare. I hans berömda verk “Nationernas välstånd” (1776) nämns den enorma fattigdom och omfattande barnadödlighet han bevittnat på det skotska höglandet som en personlig drivkraft bakom hans forskning.
Edmund Burke. Målning av Joshua Reynolds från 1771.
Den anglikanske irländaren Edmund Burke har beskrivits som “konservatismens fader”, på samma vis som Hume hävdade han traditionerna och hävdvunnen rätt och en återhållsamhet med politisk klåfingrighet. Som politiker tillhörde han liberala Whig och han försvarade amerikanernas rätt att slå sig fria från England, de irländska katolikernas rätt till sin katolska tro och indiernas rätt att få stifta sina egna lagar utifrån sina egna seder.
John Stuart Mill. Målning av George Frederic Watts 1873.
Samtidigt finns det sedan 1700-talsfilosofen Jeremy Bentham och hans lärjunge John Stuart Mill en brittisk “liberal” tradition som hävdat att målet för politiken måste vara att genom reformer göra samhället lyckligare (mer lustfyllt), en viktig ideologisk influens för det moderna välfärdsstaten fjärran Lockes puritanska arbetsmoral och fromhet. Själv hävdar Hayek att något sådant som “social rättvisa” inte finns, vi människor är alltid genom våra naturliga olikheter ojämlika i förmågor och kapaciteter och det går inte att rätta till utan att i längden utveckla ett totalitärt samhälle där politiken styr allt. Välfärdsstatens utveckling är en långsam förförisk väg tyranni.
För Hayek var ekonomin och marknaden precis som resten av samhället ett slags organiskt framväxande ekosystem, delikat sammansatt i dess allra minsta beståndsdelar. Han var därför generellt kritisk till både nationalekonomer och statsvetare som försökte använda sin forskning om samhället för att försöka “förbättra” det utan rimlig insikt i hur mycket de själva egentligen kunde förstå av det. I stället förordade han att forskare ska förhålla sig kritiskt och konstant utvärdera och ifrågasätta “sanningar” om hur samhället fungerar. Hans eget politiska råd var att bejaka samhällets spontana ordning och förmåga att evolutionärt utvecklas genom alla människors sätt att fritt interagera med varandra. Det innebär också att de normer för mänsklig samlevnad som formats över tid bär kraft av att de just varit fungerande, att försöka bryta ner dem innebär att göra människan ofri.
Mycket, om inte det mesta, som i dag beskrivs som “liberalt”, som ambitionen att slå sönder familjen, religionen och de små gemenskaperna, kan åtminstone utifrån Hayeks förståelse av liberalismen snarare avfärdas som “illiberalt”.