Konsert
Peter Jablonski, piano
Betyg 5
Missionskyrkan, Linköping 4/10
Söndagskvällens ”läkare” var Peter Jablonski, hans medicin var att tolka programmets respektingivande rad av tunga kompositörer. Eftersom detta var hans första framträdande på mer än 8 månader – det längsta uppehållet någonsin för honom – sa han sig ha valt en repertoar som han var riktigt förtrogen med.
Det började förfinat med en polonäs och några mazurkor av den sirlige Chopin och den egensinnige Skrjabin. Förutom att den senare ekade av den förre fascinerade hans uttrycksfulla harmonik, avancerad för att komma från en blott 17-årig kompositör – mycket fint komponerat och spelat.
Rubinsteins sprakande och svällande e-mollsonat var virtuos och tog plats på ett annat sätt än vad exempelvis Chopin någonsin skulle kunna eller vilja. Sista satsens fugerade avsnitt var läckra, men annars vägde stycket lättare än resten av kvällens musik.
Även ”Ballad i h-moll” av Liszt är pianolejon-musik, men här finns mer substans bland alla fyrverkerier – man blir berörd, inte bara imponerad. Jablonski spelade både halsbrytande och känsligt – inget annat än strålande!
Jag råkade sitta så att jag kunde se Jablonskis fingrar när han spelade, något som ytterligare förstärkte upplevelsen av hans fullständigt behärskade anslag: pregnant, kultiverat. Det han förmedlade i sitt konstfulla spel var stort och välgörande. Utöver allt detta hade han en behaglig framtoning som gjorde att man gärna lyssnade på honom.