Gymnasielärarna Daniel Hermansson och Robin Olovsson driver sedan 2014 populära Historiepodden.
Föreställning
“Krig & fred”
Historiepodden med Daniel Hermansson och Robin Olovsson
Forumteatern i Linköping 3/10, i De Geerhallen i Norrköping 5/10
Varför skola mänskor strida? Frågan får drygt en och en halv timmes genomlysning när gymnasielärarna Daniel Hermansson (från Ringarum med “en helt habil utbildning från Linköpings universitet”) och Robin Olovsson (från Arvidsjaur) tar sig an den. Två historienördar på en scen och en interaktiv presentation som säkert skulle vara välgörande i åtminstone grundskolans klassrum, är inramningen för lektionen.
Den stora stridsfrågan om krigets väsen är egentligen sedan urminnes tider huruvida vi är krigiska till vår natur eller om det är våra kulturer som frambringar stridstupparna i oss. Före etableringen av jordbrukskulturer finns det mycket litet som tyder på att vi krigade, men de arkeologiska lämningarna från våra samlande och jagande förfäder är skrala.
Schimpanser ser snälla och gulliga ut, men är också våldsamma och krigiska djur.
För biologiskt inriktade forskare är det intressant att titta på hur våra kusiner beter sig. Schimpanser är en oerhört våldsam art, och man har också observerat flockar föra krig mot att vandra i åratal. Bonobon däremot, som faktiskt står oss genetiskt närmare, löser sina konflikter med kärlek, och är så omsorgsfulla att de också interagerar med människor och har bevittnats ägnat sig åt sådant som att hjälpa kongoleser med barnpassning.
Bonobon är en social och kärleksfull apa som trivs i människors sällskap. Här spelar primatologen Sue Savage-Rumbaugh spel med bonoboaporna Kanzi och Panbansisha.
En bonobounge.
Nej, svaret är inte entydigt. Det tycks finnas en abstraktionsnivå från vår rena aggression till att administrera något sådant som ett krig, det är något mer beräknat, en mer kalkylerad grymhet som ruvar inom oss.
Westfaliska freden 1648 blev slutet på 30-åriga kriget som kostade minst åtta miljoner människor livet. Målning av Gerard Terborch från 1648.
Hermansson och Olovsson visar på en krigets och fredens evolution genom årtusendena. Westfaliska freden slöts av en rad europeiska makter 1648 för att få ett slut på det 30-åriga kriget som då hade kostat åtminstone åtta miljoner människor livet. Freden definierade tydligare mellanstatliga relation än tidigare och ingav en viss stabilitet och tolerans mellan protestanter och katoliker. Men den maktbalans som etablerades sattes sedan ur spel under Napoleonkrigen (1803–1815) när fransmännen tillfälligt lyckades med ett imperiebygge på den europeiska kontinenten. Därefter blev egentligen situationen bara värre i och med världskrigen på 1900-talet då det blev uppenbart att människan nu beväpnat sig till den grad att hon nu är kapabel att utrota både sig själv och resten av världen.
Filosoferna Thomas Hobbes och Immanuel Kant funderade mycket på krigets och fredens villkor. Målning av John Michael Wright från 1679 och porträtt av okänd konstnär.
I takt med detta har också kriget och freden intellektuellt behandlats. Filosofen Thomas Hobbes, djupt märkt av det blodiga engelska inbördeskriget (1642–1651) med hundratusentals offer, hävdade att våra stater uppkommer just därför att vi i ”naturtillståndet” annars befinner oss i ett krig alla mot alla, vi ger upp frihet för att få trygghet. Men på det internationella planet uppstår i stället en strikt geopolitisk realpolitik, det är endast genom terrorbalans som stabilitet kan upprättas i världen. Under 30-åriga kriget formulerade också den nederländske juristen och svenske ambassadören Hugo Grotius stadgar för en internationell rätt rörande kriget, att det finns juridiska och moraliska aspekter på krigshandlingar (en tradition som går tillbaka till den romerske politikern och tänkaren Cicero). Hermansson och Olovsson fördjupar sig inte i det, men en sådan rättslig tradition återfinns också genom den kristna idéhistorien med bidrag av filosofer och teologer som Augustinus och Thomas av Aquino.
Ett idealistiskt förhållningssätt framläggs senare under upplysningen av den tyske filosofen Immanuel Kant. Han tänker sig att människan befinner sig i en moralisk utveckling där hennes samhällen med tiden blir rättsstater och demokratier och att dessa kan upprätta globala förbund för fred och rättvisa. Kants vision har sedan blivit vägledande för Nationernas Förbund och efterföljaren Förenta Nationerna. Denna idealism illustreras av Hermansson och Olovsson med att spela Norrköpingsbon Olle Nilssons minnesvärda framträdande med John Lennons “Imagine” (1971) i tv-programmet “Sikta mot stjärnorna” 1994. Olovsson konstaterar till och med att Olle Nilsson rent av är bättre än Lennon själv. Samtidigt påpekar de att den internationella ordningen fortfarande utgörs av balanserna mellan de militära stormakterna, något som blivit tydligt med kriget i Ukraina.
Frans G. Bengtsson vid skrivmaskinen tillsammans med sonen Joachim 1943. Han var en stor beundrare av sydstatsgeneralen Nathan Bedford Forrest, den förste ledaren för Ku klux klan.
I takt med att kriget blivit mer massmedialt har dess romantiska skimmer på sätt och vis falnat. Olovsson påpekar att krigsskildringar kan bli pornografiska, och han tycker att Frans G Bengtssons essäer om amerikanska inbördeskriget är sådana. Bengtsson hävdar att amerikanerna utkämpade det sista kriget för hjältar och glorifierar inte minst sydstatsbefäl som Nathan Bedford Forrest, kallad “The Grand Wizard”, vilket också blev hans titel som Ku klux klans förste ledare. Olovsson hävdar att Bengtsson förblindas av solblänkande sablar och fladdrande vimplar, men det är tydligt att han i sina essäer vill berättiga sydstaternas kamp som ett krig för en egen aristokratisk kultur och självbestämmande, snarare än för den lukrativa slavekonomin (före inbördeskriget utgjorde 57 procent av Amerikas export av bomull från södern). På samma vis kom Bengtsson att hävda att den franske filosofen Arthur Gobineaus rasläror var missförstådda.
Sydstatsgeneralen Nathan Bedford Forrests soldater massakrerar nordstatarna under slaget vid Fort Pillow 1864, från Frank Leslie's Illustradet News 1894. Satirteckning av Nathan Bedford Forrest som Ku klux klan-ledare av Thomas Nast 1868.
Vid ett par tillfällen får de militärt överintresserade sitt lystmäte, Daniel Hermansson fördjupar sig i diverse slag och formationer. Mest intressant är ändå tyskarnas försök att nå Paris 1914 som stoppades i slaget vid Marne. En kontrafaktisk tanke är förstås att den tyska offensiven möjligen hade kunnat lyckas om de tyska arméerna varit mer sammanhållna. Det hade i så fall förkortat konflikten avsevärt och ett nötande skyttegravskrig, som tyskarna i längden omöjligt kunna vinna, hade inte kommit på fråga.
Franska soldater inväntar anstormande tyska styrkor under slaget vid Marne 1914.
Poddformatet är “pojkrumshistoria” och publiken gillar det, men Hermansson och Olovsson blir lite väl röriga och pratiga ibland och kanske kräver också ämnet längre stunder av allvar. Dessutom har Hermansson i sin debutbok “De kom, de såg, de segrade: Vad antikens fältherrar lär oss om makten och människan” (2023) gett prov på en mer exakt formuleringskonst som visar vägen mot att bli en mer stringent berättare, en modern Hans Villius, med varm ringarumska i stället för lärd kalmaritiska, snarare än en pojkrumshistoriker.