Biografi/Drama
Titel: Munch
Visas på: Viaplay
I rollerna: Ola G. Furuseth, Mattis Herman Nyquist, Anne Krigsvoll
Regi: Henrik M. Dahlsbakken
Speltid: 100 min
Betyg: 2
Det biografiska dramat är en lika trött som ekonomiskt trygg genre. Således var det bara en tidsfråga innan den norske expressionisten Edvard Munch (1863–1944) blev föremål för en samtida storproduktion. Regissören Henrik M. Dahlsbakken har dock valt en något okonventionell metod för att berätta om Munch – fyra olika skådespelare får gestalta fyra episoder i konstnärens långa liv. Resultatet är dock ganska ojämnt.
80-årige Munch spelas av en kvinna, vilket funkar fint. Att berättelsen om 45-årige Munch som befinner sig på ett psykhem däremot är filmad i svartvitt känns som ett hopplöst klyschigt sätt att förmedla depressivitet. Episoden med 21-årige Munch skvallrar förmodligen om hur ett traditionellt porträtt hade sett ut – en olyckligt kär Munch sveper omkring i vackert pastelltonad lantidyll. Samtidigt blir det faktiskt den mest helgjutna och engagerande berättelsen. Den gestaltning som verkligen sticker ut är den av 29-årige Munch som utspelar sig i nutid. Ratad av konstvärlden springer ynglingen osaligt omkring på nattklubb i Berlin som en annan hipster.
Är syftet med samtidsepisoden att göra Munch relaterbar? Eller att visa på konstens tidlöshet, alternativt tajmingens betydelse för en konstnärs genomslag? Liknande projekt har sjösatts förut. Ett berömt exempel är Bob Dylan-filmen "I'm not there" (2008) där sex skådespelare gjorde egna tolkningar av Dylan. Genom ett sådant angreppssätt tycks man opponera sig mot idén om ett alltomfattande narrativ. I stället vill man visa på konstnärens mångsidighet. Konceptet är intressant men riskerar att bli spretigt. Trots att jag är en stor förespråkare för det korta och koncisa så lider "Munch" av att den är flera filmer i en.
"Munch" är producerad av strömningstjänsten Viaplay som i höstas även låg bakom Lasse Hallströms Hilma af Klint-film. "Hilma" gick upp på bio men fick strax därpå strömningspremiär. "Munch" å sin sida går direkt till strömning och tycks trots den konstnärliga ansatsen vara anpassad till formatet. Växlingen mellan skådespelare och paletter blir snarare en unik konkurrensfördel än en fungerande helhet.