Visste ni att amerikanskt bombflyg sänkte ett svensk krigsfartyg fem år efter andra världskrigets slut? Eller att ett vikingaskepp stävade ut i västerled så sent som för lite mer än 70 år sedan? Eller att ett skepp med namnet Ormen Friske skulle bli något av sin tids Estonia, vars undergång skulle bli mycket diskuterad, fyllas av konspirationsteorier och myter? Nej, inte jag heller. Den historien har liksom skeppet sjunkit i historiens djup, bortglömd av de flesta. En som har gripits av händelsen är journalisten och författaren Jack Werner. I flera år har han med hjälp av arkiv och brev, intervjuer och gammalt hederligt journalistiskt hantverk försökt få fram svar på vad som egentligen hände den där sommaren 1950.
Jack Werner tar avstamp i en lång inledning som handlar om Världssportutställningen som hålls i Stockholm sommaren 1949. Det blev ett evenemang som slutade i fullständigt fiasko och ekonomisk misär. Sommaren det året var som en ond parodi på svenskt semesterväder, kall och regnig, och publiken uteblev. Tanken var att kopian av det norska Gokstadsskeppet skulle hjälpa till att dra in pengar till det dyra evenemanget, men Ormen Friske blev i stället ännu en ekonomisk belastning.
Svenska Frisksportförbundet var en av initiativtagarna till utställningen som var tänkt att bli en manifestation av mandom, mod och friska män. Det var samtidigt ett förbund härjat av motsättningar och inre strider. En av de tongivande var den omdiskuterade Sten Schröder som kom att få bära mycket av skulden till fiaskot. Det, och ytterligare oegentligheter, gjorde att han satsade allt på ett slags revansch genom att segla med vikingaskeppskopian till en festival i Holland för att visa på egen dådkraft och förbundets storhet. Han fick med sig ett antal unga män som sugna på äventyr gav sig av en junimorgon 1950. Resan slutade vid Helgoland utanför dansktyska kusten några olycksdrabbade veckor senare.
Vad som gjorde att Ormen Friske förliste och dess besättning omkom diskuterades livligt under en period. Ett par inlägg gjordes på senare år av Rune Edberg och Martin Braun där man diskuterade att skeppsbrotten skulle ha berott på material- och byggfel. Jack Werner går dock på ett annat spår. Att det var den stora storm som snabbt blåste upp den där dagen som var orsaken är alla överens om, men Werner menar att Ormen Friske kunde ha hunnit in i skyddande hamn på Helgoland, likt de fiskebåtar gjorde som var ute samtidigt – om det inte varit för att amerikanskt/brittiskt bombflyg övat fällning över ön samtidigt. Werner skriver att myndigheterna lade locket på till följd av det spända världsläget, samma sommar utbröt till exempel Koreakriget. Det var känsligt med amerikansk närvaro, särskilt om det medförde att människor skadades och till och med dödades. Då var materialfel en bättre förklaring. Eller att skeppet manövrerats av amatörer som dessutom var "veka vegetarianer", vilket Frisksportförbundets medlemmar ibland hånades som.
Werner har gått grundligt tillväga och redovisar sina källor och tankar i bokens efterord. Ibland kan det bli väl mycket av utvikningar och namn som flimrar förbi, men det är en randanmärkning. Boken skildrar också ett Sverige i en annan tid. "Berättelsen om Ormen Friske" blir på det viset en skickligt skriven tidsskildring.