Drama
Titel: Dalva
Visas på: Bio
I rollerna: Zelda Samson, Alexis Manenti, Fanta Guirassy
Regi: Emmanuelle Nicot
Speltid: 83 min
Betyg: 4
Dalva (Zelda Samson) har färgat hår i knut, smakfull makeup, pärlörhängen och spetsunderkläder. Hon förstår inte varför alla tittar så konstigt på henne och hon är fullkomligt rasande och förtvivlad. Redan i inledningen av "Dalva" dras hjärtat åt ordentligt. Dalva är nämligen bara tolv år och hennes liv raseras fullkomligt när polisen gör en razzia och skiljer henne från hennes far. Exakt vad som har hänt är oklart både för henne och för oss i publiken. Med en varsamt skicklig hand lägger regissören Emmanuelle Nicot ett plågsamt pussel där bitarna så småningom fogas samman till en förskräckande helhet.
Dalva skickas till ett tillfälligt boende i väntan på rättegång. "Men varför?" frågar hon ideligen, och får mest bekymrade blickar till svar. På boendet möter hon andra unga som inte heller kan bo hemma av olika anledningar samt utvecklar trevande relationer till den kaxiga rumskompisen Samia och till den mycket reko vårdaren Jayden. Dessutom får Dalva börja i skolan, där välmenande men okänsligt naiva klasskompisar börjar ställa frågor om vad hon egentligen har varit med om.
Långsamt går det upp för Dalva att hennes världsbild inte stämmer överens med det sektliknande narrativ som hennes pappa har matat henne med hela livet och hon kämpar för att få kontroll. Genom den mycket intima, men aldrig invasiva, kameran får man följa avprogrammeringen och det där knipet om hjärtat blir knappast lättare ju längre in i dramat vi kommer. Men "Dalva" blir aldrig outhärdlig eller full av misär och det beror på att regissören (som är en av tre manusförfattare) är så obrottsligt lojal mot sin huvudperson. Det är Dalvas perspektiv som hela tiden styr och Zelda Samson spelar henne med skärpa och fantastisk intensitet. Samson ser ut som en ung, fransktalande Elle Fanning och gör en otrolig debut i en mycket svår roll.
Utan att skönmåla eller väja för svårigheter så vilar den här filmen på ett starkt budskap om hopp och den visar hur det med lite hjälp är möjligt att överleva svåra trauman och ta sig vidare. Vad som lätt hade kunnat bli olidligt blir i denna franskspråkiga pärla en tonsäker och mycket sevärd upprättelseskildring.