Utsnitt av frusen tid från New York

Gatufotografering, gärna i svartvitt, är en egen genre. En air av nostalgi är inte fel. Barry Dworkin gör sitt första gästspel i Linköping.

Typisk gatubild från världsstaden. Dam med handväska och ånga i bakgrunden. Notera gärna slagskuggan bakom lyktstolpen.

Typisk gatubild från världsstaden. Dam med handväska och ånga i bakgrunden. Notera gärna slagskuggan bakom lyktstolpen.

Foto: Barry Dworkin

Recension2021-04-12 11:40
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Fotografi

Barry Dworkin

Gatubilder från 70-talets New York

Galleri Blå

Utställningen pågår till 23/4

Han föddes i Chicago 1944 men flyttade som ung till New York. Som många andra fascinerades han av gatulivet. Men det verkar som om själva miljöerna med husfasader, mönster, strukturer, bilar och annat intresserar honom mera än människorna. Det har nog med kontroll att göra. Stillastående materia är lättare att hantera än människors oförutsägbara rörelsemönster.

Och han har konkurrens av de stora mästarna som Henri Cartier-Bresson, Robert Frank, Brassai, Vivian Maier, Martha Cooper och svensken Christer Strömholm. I deras sökarlinser fanns alltid människorna som självklara mål. Förmåga till respekt för personlig integritet, kontakt och närhet alltid viktig att balansera med nyfikenhet.

Dworkin håller lite mera distans. Hans objektiva gatubilder är utsnitt av frusen tid. Ljuset är ofta flackt och jämnt mitt på dagen. Ibland går det att notera en lite rolig detalj – medveten eller ej – men bakom en lyktstolpe till vänster faller skuggan av vad som ser ut att vara fotografen själv. Nybörjarfel? Bildens ”punctum” enligt Roland Barthes. I bakgrunden stiger den typiska ångan upp ur underjorden.

Det måtte ändå ha gått bra för Barry Dworkin. Redan 1971 hade han sin första fotoutställning som recenserades i New York Times. Numera bor han i Uppsala. Bra initiativ av Galleri Blå som tagit in stora världens miljöer från konstens New York till Linköping.

Karta: Galleri Blå