Teater
”Med tapper hand”
av Pernilla Göst, med Lena Lagerlöf, i regi av Annakarin Hirdwall, Teater Svea.
Hästholmens bygdegård 29/6 (spelas 27/6-1/7)
Även i Hunnebergsgårdarna i Linköping 7-8/8 och går på turné i höst.
Kvinnan i cykelbyxor och joggingskor rusar in och har tusen forcerade ursäkter för att hon är försenad, överöser oss om sina stresspåslag, om livspusslets alla fällor och fel. Typisk nutidskvinna, nutidsmänniska.
Mitt i allt börjar hon sminka sig: gråa strån i håret, lite rodnad på näsan. Och randig, rejäl klädnad från början av förra seklet.
Och så står Ellen Key där.
”Med tapper hand” har undertiteln ”En lekfull och upprorisk föreställning om Ellen Key och kamp”. Ensam på scen gestaltar Lena Lagerlöf inte bara närbelägna Strands berömda ägarinna. Hon sätter ljus på allas vår vilsenhet och frustration i samtiden.
Färdigsminkad och klädd kliver Key upp på en stege och talar, denna egensinniga tänkare och radikala visionär som redan som sexåring ensam bokstavligen lärde sig att tända eld.
Nerstigen och för stunden urstigen ur rollen som Key säger skådespelaren: ”Framtidstron är avundsvärd! Nästan provocerande! Jag vill ha den framtidstron! Alla dessa dagar, jag vill göra något av dem!”
Växelvis handlar det om oss alla – och vem Ellen Key var och blev. Hur hennes hårda barndom kom att leda till ”Barnets århundrade”, hennes mest berömda verk, om skola och uppfostran, om visioner för en ny människa – som hon själv kom att bli.
Ellen Key/Lena Lagerlöf spänner ögonen i oss och frågar ”Har ni bildat er?” Bildning som inte är fakta, utan det vi tar ur vår erfarenhet, den bildning som förändras när vi själva förändras och växer.
Skådespelaren är stundom Key, stundom en människa i nutiden, en som resonerar med Key; särskilt om kvinnorollen. Är kvinna lika med mamma, och mannen är bestämd att fatta de rationella besluten?
Ellen Key och kärleken hör till det som visas starkast. Utanpå sin rejäla dress drar Ellen på sig en t-tröja med en bild av sin olyckliga kärlek: den gifte löjtnanten Urban von Feilitzen. Och lyfter upp drivor av brev till och från föremålet.
Ellen Key skriver också om det. Och reser ut i Europa, blir berömd, träffar stora tänkare, även män. Och kommer hem och bygger Strand, in i minsta detalj utformad efter egna idéer.
”Ta lite av Ellens eld”, är en av slutreplikerna.