Dimman ligger tung och olycksbådande över lilla Valleby när en förslagen typ plötsligt stjäl hela kassan från Café Marsaan. Det är dessutom inte första gången det händer. Märkligt nog verkar tjuven ha koll på när det finns som mest pengar på kaféet. Polismästaren har det inte lätt när han ska bringa reda i mysteriet, men som tur är finns ju Lasse och Maja till hands, ständigt sugna på att nysta i ledtrådar.
Alla städer vårdar ömt sina kulturpersonligheter, och det är ju en klockren idé att ställa Lassemajas detektivbyrå på teaterscenen i Linköping, staden där författaren Martin Widmark växte upp.
Regissören Håkan Bäck och hans ensemble har också skapat en värld som snyggt ansluter till känslan i böckerna. Scenlösningarna är fiffiga och dekormålaren Sara Andersson har finfint fångat upp Lassemaja-illustratören Helena Willis stil. Det känns gediget och proffsigt.
Mycket hänger på Deivid Eddeborn och Siri Swenson i rollerna som Lasse och Maja. De finns med på scenen mest hela tiden och blandar skådespeleri, sång och enklare koreografi utan att darra.
Tillsammans med Joakim Gustavson som polismästaren bär de den här föreställningen tryggt och säkert. Gustavson imponerar också som sångare.
Bredvid mig i bänken har jag expertpanelen Ellen, 9 år, och Thea, 11 år, som både läst många av Widmarks böcker och sett biofilmerna. Även de är imponerade av de två unga huvudpersonerna.
– De hade väldigt mycket att säga, men kom inte av sig någon gång, säger Ellen.
– Och så var de bra både på att sjunga och vara skådespelare, säger Thea.
Det är en föreställning med stora gester och raskt tempo. Stundtals känns det småstressat. Jag gissar att det är premiärnerverna som spökar. Replikerna smattrar på i en takt som gör att jag tror att den yngre publiken bitvis har svårt att hänga med. Det är åtminstone lite märkligt tyst i bänkraderna.
– Pjäsen är nog framför allt för dem som är lite yngre, säger Thea.
Linköpings ståupp-kung Ben Kersley är välfunnen i rollen som den barske kaféägaren Steve Marsaan. Där finns skjuts i replikerna.
Expertpanelen lyfter också fram Johan Furuhjelm som det alltid lika vänliga kafébiträdet Dino Panini.
– Dinos italienska accent var bra, säger Thea.
– Jag gillade hans frisyr, säger Ellen.
Även Beata Holmlid i rollen som Sara Bernard, kaféets andra biträde, får tummen upp.
– Hon var väldigt bra på att låtsasgråta! säger Thea.